Vill inte längre andas..
Jag vill bara inte längre andas,
För varje gång jag andas,så känns det precis som att allt ska gå i kras,
Som att allt ska gå sönder och inte längre gå att laga.
Som att allting bara blir ingenting.
Jag känner mig så fruktansvärt jävla trasig, och jag är inte längre säker på att jag vill bli lagad.
Jag vill bara sluta vara för jag orkar inte längre, och jag vill inte längre, försöka lagas.
Jag önskar bara att jag slapp känna mig på gränsen, non stop hela tiden,dygnet runt. Känna tårarna som brinner bakom ögonlocken, beredd på att vilken sekund som helst lossna i en flod som jag inte kan kontrollera, som bara blir svårare och svårare att stoppa. Jag är så otroligt less på att hela tiden känna mig så jävla skör och så osäker, att hela tiden känna paniken som ligger där bakom, och rädslan, fint ihopblandad med all den där jävla smärtan,i nerverna,i hjärtat, i själen.
Mitt inuti något som inte längre känns som mig.
jag vill inte längre vara,varken ensam eller bland folk, vill helst inte ens kommas ihåg, vill faktiskt inte vara något som helst, om jag hade fått välja, men det fick jag inte utan istället så måste jag leva detta jäkla sorgsna och otacksamma liv.
Jag tror det hade varit bättre om jag inte hade varit.
För varje gång jag andas,så känns det precis som att allt ska gå i kras,
Som att allt ska gå sönder och inte längre gå att laga.
Som att allting bara blir ingenting.
Jag känner mig så fruktansvärt jävla trasig, och jag är inte längre säker på att jag vill bli lagad.
Jag vill bara sluta vara för jag orkar inte längre, och jag vill inte längre, försöka lagas.
Jag önskar bara att jag slapp känna mig på gränsen, non stop hela tiden,dygnet runt. Känna tårarna som brinner bakom ögonlocken, beredd på att vilken sekund som helst lossna i en flod som jag inte kan kontrollera, som bara blir svårare och svårare att stoppa. Jag är så otroligt less på att hela tiden känna mig så jävla skör och så osäker, att hela tiden känna paniken som ligger där bakom, och rädslan, fint ihopblandad med all den där jävla smärtan,i nerverna,i hjärtat, i själen.
Mitt inuti något som inte längre känns som mig.
jag vill inte längre vara,varken ensam eller bland folk, vill helst inte ens kommas ihåg, vill faktiskt inte vara något som helst, om jag hade fått välja, men det fick jag inte utan istället så måste jag leva detta jäkla sorgsna och otacksamma liv.
Jag tror det hade varit bättre om jag inte hade varit.
