Välkommen till min blogg

woop woop säger jag bara! imorgon så får jag äntligen åka hem!!! är helt sjukt när man kommer på sig själv att säga just "hem" om dettta ställe vilket pinsamt nog har skett x antal gånger då jag varit med vänner och sagt att jag måste tillbaka i tid och använt frasen "jag måste hem till middagen"...

 

är 11 dagar kvar till flytt och än så länge har jag inte packat en pinal, det känns ju sådär lagomt awesome! meeen! jag har ju sjukt mkt att se fram emot så lite packningsstress käns ändå helt ok i utbyte mot ett mer aktivt liv och mer intensiv rehabilitering på vissa områden. 

 

men samtidigt måste jag säga att det är lite nervöst, iom att läkarna inte har trappat upp mig till min normala dos av elvanse så känner jag rädslan för att inte kunna kontrollera mina impulser och suget efter allt festande /drogande som har kommit tillbaka me full kraft så det känns inte längre som att jag flyttar på stabila grunder utan oron för återfall kommer nog förmodligen att ligga där i bakhuvudet och nöta ändå tills jag återigen är på rätt dos och får det lugn, noll med sug och kontroll över mina impulser som den medför.  can´t wait kan jag säga.

 

ska nte skriva något jätteinlägg den här gången utan ska pallra mig iväg till apoteket istället. har äntligen efter en veckas tortyr fått medicin utskriven för inflammationen i hälsenan/hälen, det krävdes att jag fick kontakta läkare i arvidsjaur för att få hjälp med den biten, skumt nog då man ändå ligger på ett sjukhus...

 

men men, alla har ju sin expertis så, kommer att sakna det familjära i arvidsjaur känner jag och lättheten som följer med att stället är litet nog så att all vårdpersonal tllslut känner en/känner igen en och ens medicinska historia så man slipper förklara allt om och om igen och trilskas och åka och träffa lkare fysiskt för minsta lilla grej.

 

den lyxen kommer nog inte att finnas här i piteå men allt har ju sina för och nackdelar, även så detta :)

 

mina drömmar har varit helt spåriga sistatiden, natten till igår rent smärtsam och natten till idag bara förvirrande, konstign och med en eftersmak av någonting fel.

längtar till stunderna då man sover utan at drömma, det är då morgonharmonin fungerar bäst.

 

aja, dags att sluta nu men kram alla!