Välkommen till min blogg

här försöker jag tömma min hjärna, alla tankar som snurrar runt och runt. jag är varken mer eller mindre, bättre eller sämre utan helt enkelt bara Jag.

kanske dags för en uppdatering :-) sjukhusvistelse och flytt

Publicerad 2018-05-13 07:43:00 i Allmänt,

Idag har jag legat inolagd på sjukan i 1n månad och 2 dagar, -för medifcinförgiftning typ och medicininställning- efter en doshöjning så fick jag spasmer i fötterna, eksem, och halluccinationer i form av röster som ENBART snackade negativt om/till ig i flera veckor innan jag fattade sambandet. trodde först att det totalt hade tiltat över för mig och att jag hade blivit schizofren gbilket kan yttra sig då man är runt 30 bast, meeeen, turligt nog så slapp jag iaf den diagnosen och nu är alla symptom borta, det tog några få dagar för eksemen att frsvinna och samma sak med spasmerna, rösterna däremot tog längre tid då medicinen behövde trappas ut försiktigt och inte abrubt som jag själv gjorde då jag kpplade ihop det hela, för då blev det bara sju tusen resor värre och ledde till totalt sammanbrott. om vi säger såhär, hade ujag vetat exakt vad läkaren hade skrivit ut för någon ny medicin åt mig så hade jag inte börjat med den över huvud taget för vi vet redan sen tidigare att jag är superöverkänslig då det ommer till sådana. har för övrigt även fått såret under foten inspekerat av en kirurg som tog beslutet att karva bort allt och skicka på biopsi så nu har jag ett ännu större sår plus en inflammation i hälsenan/hälen som är ett pain in the ass.
 
Men! för att ta något positivt så har jag lärt känna mkt nytt folk, fått några nya vänner i arvidsjaur och även utanför som jag lätt kommer att umgps med då jag väl ha5r skrivts ut! mkt trevligt må jag säga, sen punkt nr två fastb egentligen den största positiva saken för mig är att efter jag kom hit så fick jag reda på att jag fick en lägenhet mitt i centrala stan här i piteå som jag hade sökt.!
 
den räknas som en 1,5 men ser ut mer som en tvåa, ligger inte på bottenplan, har balkong i söderläge, gångavstånd till allt,framförallt hemmakväll ;) har ett rejält wsovrum, öppen planlösning på vardagsrum och kök, stor toa med till och med tvättmaskin,torktumlare och handukstorkare också ska jag få köpa av nuvarande hyresgäster deras persienner i alla fönster och deras stora dismaskin för 700 kr! lätt taget så att säga, sen är porten låst och med portkod så man slipper en massa onödigt spring så det känns softså den 25 maj flyttar jag in där! mina grönsaker kommer att må awesome på den balkongen kan jag då upplysa alla om, skulle till och med kunna förvandla den till ett extra sovrum!
 
har bilder på lägenheten men av respekt fördom nuvarande ägarna så lägger jag inte upp några, skulle iofs inte kunna göra det heller då dom bilderna är på min gamla mobil som jag råkade tappa i golvet och spräcka skären på så nu har jag enbart min nya sony xperia xa2 att använda men den är nice den också. men köket ser dåinte ut som ett klassiskt pitebokök utan skåpdörrarna ser ut att vara av något mörkt träslag fast väldigt modernt, lägenheten ser ljus och luftig ut och känns hel awesome så när jag väl kommer hem såär det att packa snabbt som tusan som gäller!vete tusan vad jag har lyckats göra men kan inte fixa mina stavningsfel atm utan att måsta skriva om hela meningar så ni får ursäkta alla fel i detta inlägg!
 
utöver allt detta så mår jag ok, känns jobbigt att dom ar tvungen att trappa ner min elvanse för att få den att inte underhålla sympyomen från den andra medicinen så just nu lligger jag på 30 mg mindre än vad jag brukar och det håller på att driva mig till vansinne6ts brant, eftermiddagarna oh kvällarna är jobbiga men de funkar men jag är orlig över att det kommer att bli tusen gånger jobbigare då jag komer hem.
 
Har för övrigt lärt känna världenas bästa människa till rumskompis som heter agnes(har fått hennes godkännande att omnämna hon) hon är från älvbyn och jag önskar att jag hade lärt känna henne under tiden då jag bodde där, då kanske mkt hade kunnat se annorlunda ut i mitt liv :-) meeeen, jag är tacksam för hon här och nu, hon förstår mig och jag förstår henne och ingen dömer den andre eller lanmärker på småsaker utan istället är det bara ren positivitet och kamratskap. något jag insett nu att dom snart två åren av sjukdom och rehabilitering har gjort mig svältfödd på, jag har nog saknat den sociala biten mer än vad jag har velat erkänna för ig själv men på ett sätt har jag väl även behövt den tiden till att ordna upp en massa i mig och runt mig så. men som sagt, då jag har legat inne med en massa fina männisor så har jag kommit till insikt plus att alla mina gamla goda bästisar och barndomsvänner har varit flitiga på att besöka mig och dra med mig ut så jag ahr blivit helt rrd och ofta gråtmild då jag har tänkt på vilken tur jag har som har fått ha dom i mitt liv under så många år och att dom alltid har stannat och funnits till i vått och torrt, tvåvägs och vid behov utan något hymlande eller åsikter då vi inte har kunnat ses utan människor som alltid har accepterat mig för den jag är oavsett hur jag har utvecklats <3.
 
sn måste jag ge en massa cred till min familj som har ställt upp in i det sista, som har hjälpt mig då insikten har varit långt borta för mig och som trots tårar,ångest och oro har klarat av att ta sig igenom den här tiden med mig. dom har inte förtujänat allt det onda som dom har fått möta men jag är djupt tacksam över att våran familj är så stark ,framförallt tillsammans. då kan ingenting hejda oss även om en individ faller så är resten där och håller en uppe <3 kan man begära mer av en famlj än det? vi är starka och våran kärlek till varandra, även om vi ofta suger på att uttryca den, är otroligt stark och något som vi vet om och bär mjed oss genom allt. 
 
På tal om familj så har för övrigt syrran fött so treduje son! han föddes en månad för tidigt och är väl nu ca 6 veckor gammal och pigg och kry förutom at han fått en liten höftskena som han ska ha i några veckor, men det gör inget för det klarar syrran och björn av så bra ovh de6 kommer inte att ge några större men, syrran hade samma sak då hon var liten och för hon har det då gått bra så då känns det mkt lugnare iaf för mig! -)
 
men sen nu kommer vi till det mest chockerande och glädjefyllda!!! till hösen- om nu allt går väl vilket jag håller tummar och tår för så kommer ag och syrran at bli fastrar för första gången då min käre lillebror och hans tjej sen över 10 år tillbaka nu väntar sitt första barn! halleluliah!!som jag har längtat efter den dagen då dom äntligen ska bilda familj, det krävdes x antal år av pikande och diskuterande fram och tillbaka om hurvida jag var skyldig att skaffa flre eller ej men tillslut så vann jag! haha, nä skämt åsido, domhade fått vänta tills den dag jag dog om dom hade hållt på de argumentet så nu känns det bara speedat lyckligt över att dom ntligen ska bli föräldrar, jag tror att dom som syrran och björn kommer at bli fantastiska föräldrar och verkligen vara gjorda för det som handen i handsken :-)så grattis till er alla mina köra syskon och respektive!! <3 love you all, och självklart även min kära mamma och pappa som är ett perfekt exempel på balans och stabilitet i en relation, jag hoppas att även jag en dag kommer att ha en lika bra relation som dom två har med varandra. <3 är det något dom alltid har varit bra på så är det att vara förebilder på dom allra viktigaste områdena <3 och som jag berättade för en kvinna här som undrade hur jag har kunnat hålla mig skuldfri genom alla år med misbruk och karlar som snyltat så är det helt tqack vare mamma och pappas uppfostran av oss där dom låärde oss vad som är viktigast i livet och vad man alltid ska prioritera först <3
 
utan dom lärdomarna så hade jag kunnat ha haft en mycket mer komplicerad tillvaro i mitt tillfrisknande än vad jag har , där skulder och ångest hade kunnat tynga ner mig dagligen och försvårat för mig att hålla mig på banan, vilket jag för övrigt borde kunna räkna i år nu, dock vet jag inte exakta datumet för då jag sist drogade pga attminnet mitt från tiden innan jag åkte in på sjukan 2016 är så diffust och splittrat.
 
men sist jag satt en nål  armen är iaf över två år nu, numera är det enbar5t sjukhuspersonalen som får göra det. haha.
 
märks det att jag är lycklig idag trots krämpor och skumma mardrömmar? ibland måste man kunna se det positiva i allt det negativa. :-)
 
men nu är det dags för mig att vsluta för den här gången och gå och ta mig en nya tekopp,socialisera lite med gänget här och fortsätta pyssla med mitt kuddöverdrag som ska målas färdigt!
 
kram på er alla som läser detta!
 
/Karro aka surrhumlan eller kaffo ;)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kaffo

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela