Välkommen till min blogg

orkar inte skriva så mkt idag utan jag tillägnar detta inlägg till lite bilder, sa juh upp min lägenhet igår såd et blir lite bilder därifrån också lite annat <3

imorgon gäller det,blir nog största klivet i mitt liv på några år och jag hoppas verkligen att allt går som det är tänkt.Har dock tänkt rätt mkt på rädsla senaste dagarna. hur lätt det är att inte våga och satsa på det som är bra för en utan hellre stanna kvar i en trygghet och situation som man egentligen inte gillar/är nöjd med men ändå håller fast hårt i för att man är så van.eller hur man nu ska förklara det hela.vilket fall som. beslutet är rätt och jag vill det verkligen men jag är ändå ruskigt rädd.ger mig ut på nya områden och börjar redan känna mig lite lost.dock kan jag inte låta rädsla hindra mig längre. Det är juh min rädsla för allt som har gjort att jag har levt det livet jag har levt i många år.

Jag är rädd för att inte vara bäst på allt, jag är fruktansvärt rädd för att misslyckas,jag är rädd för att skämma ut mig, jag är rädd för att inte duga, jag är helt enkelt rädd för allt, framförallt att leva.

Jag har pundat på mina rädslor i så många år, aldrig vågat göra något för att förändra mitt liv eftersom jag inte har vågat. Jag har till och med varit rädd för att må bra. Och min logik har på något sätt fungerat som så att om jag alltid är den som ingen förväntar sig ska lyckas, om jag alltid är missbrukaren Karro, så finns det ingen risk att jag någonsin gör någon besviken. Har jag aldrig försökt så kan jag inte misslyckas, utan lever jag som jag har gjort dom senaste åren så kanske ingen är stolt över mig. men det är inte heller så att jag har byggt upp förhoppningar hos folk och sedan svikit dom. Allt handlar om rädsla, jag har levt i/på rädsla i så många år nu.

Rädsla att ändra vanor, rädsla att försöka, rädsla att bryta med vänner/bostad/till och med kontaktpersoner. Rädsla att över huvud taget ändra något med mig själv eller i min omgivning.
Men i höstas så tog jag nog det största beslutet någonsin i rätt riktning för att bli av med min rädsla. Mest för att jag kände att jag inte hade något val, jag hade nog inte kunnat besluta mig för det om inte allt hade blivit som det blev. Men det var det beslutet som startade allt som har pågått nu i flera månader. Under tiden jag var på avstampet var jag konstant rädd, rädd för att känna känslor igen, rädd för att tänka, rädd för att vara social utan någon form av drog, rädd för att göra aktiviteter. och framförallt, rädd för att någon skulle få reda på hur rädd jag var för allt. Det blev som en ond cirkel som bröt ner mig, tills jag tillslut vågade berätta det för min kontaktperson, då släppte genast lite av det, hon hjälpte mig att utmana mig själv, göra grejer fast jag egentligen bara ville springa iväg och gömma mig/berusa mig/glömma och förtränga.

Jag lärde mig att så länge jag inte lärde mig att prata om mina rädslor, ta fram dom i ljuset och utmana dom. så kommer dom alltid att kontrollera mitt liv, jag kommer aldrig att slippa mitt missbruk eftersom det är på rädslan jag pundar.Tillslut är rädsla allt, och jag försökte panikslaget att skaffa någon sorts kontroll över den i mitt missbruk.
Om jag pundade så flöt all "världslig" rädsla bort, jag var inte rädd för att skämma ut mig eller misslyckas. Fast det gjorde också så att jag inte kände något överhuvud taget, jag blev pundar karro, känslokall, obrydd och elak. Nu tycker jag inte att det är ett bra alternativ, men då tyckte jag det. att hellre kände jag inget alls,än att ständigt känna rädsla,ångest och misströstan.

Nu har jag lärt mig att hela tiden utmana mig själv, inte låta rädslan ta kontroll över mig igen för då faller jag tillbaka lika fort. Men ändå som jag har fått märka den här veckan, så har det smygit sig på mig utan att jag har märkt det. Små grejer som jag har skjutit upp av rädsla, fast som jag har trott att jag har skjutit upp av smarthet och tanken att jag inte ska rusa in i något utan att vara säker, läs formuleringen jag använde igen. "tanken att jag inte ska rusa in i något utan att vara säker" för mig lät det vettigt och logiskt, förnuftigt rent av. Men det krävdes att en person nära mig påpekade att det bara är en annan formulering för samma sak, att jag skjuter upp det av rädsla för att jag skulle förstå hur nära jag återigen är på väg att hamna i samma tänkande som innan. Jag måste vara uppmärksam på dom små sakerna. jag har inte råd att riskera att hamna där jag var igen. för jag vet. Lyckas jag inte nu, faller jag tillbaka i samma gamla mönster så kommer jag aldrig att lyckas ta mig upp igen, jag kommer aldrig att hitta styrkan till att försöka en gång till. Det är nu eller aldrig som gäller och oavsett hur rädd jag är just nu så ska jag satsa på det här,jag ska göra det jag vill fast jag är rädd för hur det kommer att gå, för gör jag inte det nu så kan jag lika gärna sticka till piteå, sätta nålen i armen och aldrig mer tillåta mig att känna något fram tills den dag jag dör.

Jag är rädd för allt som kommer att förändras nu, men jag tror, att när jag väl har tagit det här klivet. så kommer jag nog aldrig att ångra det.Hur det än går så kommer jag känna att jag har gjort det jag ville fast jag var rädd, jag vågade att leva, att ta risker och satsa på det mitt hjärta säger åt mig är rätt. och iom att jag följer det jag verkligen vill, så kan jag egentligen aldrig misslyckas för huvudsaken är att jag vågade.

Hade mötet igår, gick riktigt bra. slapp iaf att inger från strömgården var med. istället var det bara jag,elisabeth och ann-sofie. Blev iaf bestämt att Elisabeth ska snacka med soc igen här i Älvsbyn om att få köpa in en plats åt mig på återfallspreventionen som dom har eftersom dom inte har det i piteå. blir tredje försöket för oss. Om jag inte lyckas få återfallspreventionen där så är väl snacket att jag kanske måste in på öberga då under sommaren. efter som jag nästan har tagit mig igenom mitt första år som drogfri så är det sommaren dom är orolig över nu. eftersom dom har semester och grejer så känner dom inte att dom enbart är nog så bra stöd.iofs måste jag juh säga att jag själv är lite orolig inför sommaren. sista säsongen som jag var aktiv pundare som jag måste ta mig igenom.

Jag är dock aningen glad att Jens stöttar mig, han vet precis vad det handlar om,vad jag känner,tänker osv och han kan ge realistiska och raka svar och åsikter, det är inte en massa daltande utan han säger hur det ligger till och vad som krävs för att jag ska ta mig igenom det här och förbli drogfri.

vilket fall som,får väl helt enkelt se vad det blir för något svar.

imorgon sticker jag iaf hem till falkbo. ska bli skönt att ha lite kvalitetstid med morsan, farsan är juh uppe i norr på nångon militärövning i två veckor och brorsan är och hjälper min farbror att flytta renarna så det kommer att bli aningen harmoniskt att vara hemma :D

Var för övrigt på shopping igår efter mötet.kom hem tio på kvällen. då hade jag,jens och hans mamma hunnit vara på rätt många affärer. var trevligt måste jag säga. sen var vi även i böle och hälsade på jens moster och hennes familj. fast hans moster var iofs inte hemma då så det blev att socialisera med en massa karlar istället :P

hur som haver. ser fram emot helgen av någon skum anledning, har inte planerat något speciellt eller så men den här helgen var så jäkla härlig så jag hoppas att nästa blir det också:D

Shit alltså,vaknade före fyra i morse, låg och såg på film tills jens behagade att vakna. då blev det lite mys, sen fara och handla flingor till frukosten. Efter vi hade käkat det så stack vi till hundberget här i älvsbyn för att klättra upp till toppen. kan säga att det gör jag inte om igen när det fortfarande ligger kvar snö. efter lite om och men så kom vi iaf upp till platån. var riktigt nice utsikt där måste jag säga. vi satt länge och tittade och surrade,jens berättade om en massa gamla minnen därifrån som han har med diverse folk som vi båda känner. var intressant att höra faktiskt. sen fick jag även en historialektion.inte illa det! kan dock säga att vägen ner gick aningen långsammare än vägen upp, tappade fotfästet hela tiden och trodde ärligt talat att jag skulle slå ihjäl mig, eller åtminstone bryta något.

efter det blev det affären, handla fiskpinnar som vi gjorde till lunch och efter det tog vi tag i mitt projekt för dagen. städa hela lägenheten igen. fattar inte att det blir smutsigt så fort,damm överallt och grejer, men vi har nu städat jäklat allt kan jag säga. har till och med torkat lister och skåp, kyl+ micro och grundligt städat toan(är fan aningen stolt) sen har man tvättat all tvätt också.

Är juh en grymt skön känsla att gå och lägga sig med allt rent och fräscht.

efter vi hade städat så stack vi till piteå en sväng för att hämta mina räkningar från lägenheten.nästan vid mig mötte vi en polisbil som vände och parkerade bredvid oss, jag gick in i lägenheten i tron om att dom bara ville snacka med jens, ha han att blåsa eller nåt.  men efter ett tag kommer jens in i lägenheten och säger attt dom vill prata med mig. Blev aningen förvånad men tydligen hade en av poliserna kännt igen mig. hon frågade om jag mindes hon osv också kollade hon mig djupt in i ögonen och frågade hur jag mådde:P hon verkade dock lite glad över att jag inte var drogpåverkad. frågade hur det var med mig,att hon hade tänkt mkt på mig och funderat. frågade även hur det var med mig efter allt med niklas.hon beklagade sig och frågade om jag var på väg att flytta ut ur lägenheten också ställde hon en massa andra frågor. tydligen kände dom där poliserna Jens från när han var aktiv men dom var glada att vi hade det bra tillsammans och att jens höll mig på rätt bana. Vilket fall som.det var ett jäkligt intressant möte. dock hann jag juh av gammal vana bli lite nervig och paranoid.

när vi väl kom tillbaka till Älvsbyn så blev det att hyra två filmer som vi har sett. en med robert gustavsson (skitbra som vanligt) också ninja assasin som jag ser lite då och då när jag har nog med ro för att sitta ner framför tvn ett tag, jens är dock duktig´och ligger och ser på den hela tiden. är av någon skum anledning aningen disträ ikväll :S tror det kan vara sug, håller iaf på att tvätta mattorna nu. efter det så är det duschen och sen sängen som gäller. kommer nog sova gott inatt. hoppas jag då .vilket fall som. jag är STOLT idag!

över både mig och Jens, fan vad duktiga vi har varit. och jag utmanar vem som helst att göra om våran bravad i snön :P

vilket fall som.ska vara social nu och har egentligen inget mer att skriva om så.

uppskatta utmaningar!

20-35 - Du mår toppen, du är lycklig!

hahaha jaja, sådana här tester är juh iaf bra tidsfördriv. skumma påståenden dock.
Btw, fick trevliga samtal igår, ska ha stormöte i Piteå på måndag, får se hur det går och vad som bestäms. jag hoppas att vi lyckas hitta nån lösning den här gången så jag kanske får mig något att göra på dagarna. För övrigt så blev det promenad igår och sen möte på kvällen. Var länge sen sist men det kändes fruktansvärt bra att vara där igen. lufta sina tankar och känslor, samt att träffa alla bekanta ansikten och uppdatera sig om deras mående och liv. Helt sjukt vad mkt en kram, ett leende och några vänliga ord kan göra. var ett riktigt bra möte kan jag konstatera, sen när jag kom hem så blev det massor med mys och surrande inför framtiden och mina tankar slutade rusa. riktigt sweet kan jag säga. Jens du är fan guld värd.

Stack till piteå i fredags för att umgås med min kära vän sannanas som äntligen hade kommit upp till piteå igen. var riktigt sweet, drack kaffe på vårat lilla fik som på "våran" tid hette roasters men numera heter nå skumt som typ nodo eller nå.var även en sväng på bolaget och sedan stack vi till mig där sanna för en gångs skull faktiskt fick räkna sig som tekniskt kunnig iom att hon installerade nya winamp åt mig. (men bara för dennna gång sanna!) vi knäckte nån öl, satt och surrade om diverse mellan himmel och jord och hade det faktiskt riktigt sweet,sen stack hon hem till sin mamma för att käka lite middag och jag begav mig till liss för att socialisera lite. fick massor av pussar av hennes hund bella och fick även träffa mattias en sväng.

efter en timma eller två där så hörde micke av sig, då var det fest på durrnäs som gällde, lät riktigt sweet och i samma veva ringde sanna och sa att hon hade ätit klart. så vi möttes upp på vägen till micke där vi hade grymt kul, träffade mkt trevligt folk, både nya och gamla bekanskaper. sen blev det en tur in till stan, dra till en annan lägenhet också kom Jens och det blev en massa åkande fram och tillbaka hit och dit.

tillslut kom jag och jens iaf till Älvsbyn där jag satt i telefon i några timmar och lekte terapeut. när sen solen sken som finast stack jag till smigge för att surra och softa ett tag medans jens låg och sov. varför har jag alltid så svårt att sova när jag har druckit? :S aja vilket fall som. tillslut kom jag hem till jens och somnade som en stock, vaknade utvilad till tusen söndagen och när jens väl hade vaknat så stack vi till jimmy för att grilla.var riktigt sweet.fint väder, trevligt folk,eld och korv. kan det bli bättre? när vi väl kom hem efter åtta timmar så var det mat,en dusch och sen slocknade jag som en klubbad säl.

idag vaknade jag dock av att jag hade grymt ont i ansiktet. snacka om att jag är röd som en tomat. lyckades bränna mig fint. men va fan. man ska väl bara vara glad och tänka att snart är sommaren här. skitfint väder idag men det är nog inte så smart att fara ut i solen idag :/ så det får bli att vara en snäll hemmafru och dona på inomhus idag. dessutom så skadade hunden jag brukar låna av jimmy sina trampdynor igår så han kommer ändå inte att kunna promenera på någon dag.

aja, life goes on :D

Shit alltså, min infektionsläkare ringde idag. Nu har han äntligen fått reda på resultatet från sista blodprovet, det var negativt! han gratulerade mig och sa att så fort han hade fått in alla papper och hunnit skriva under dom och stämpla så skulle han skicka friskhetsintyget till mig. så nu är jag äntligen, efter 1 år och 2 månader friskförklarad, det har varit ett riktigt tufft och långt år måste jag dock säga, känns som det var fem år sen jag startade min hepatit behandling och inte bara just över ett år sen. sen har man juh hunnit med att vara på behandlingshemmet också och hunnit bli moster, några kompisar har dött (R:I:P), men jag har även skaffat mig många nya vänner. jag har hittat världens underbaraste karl och ska jag vara helt ärlig så trodde jag aldrig att det skulle kunna kännas såhär bra igen.

Livet leker, det blir ljusare, och ljusare för varje dag och för en gångs skull känner jag mig verkligen fylld av hopp. Planerna är många och stora, hälften kommer nog att genomföras och resterande får vänta tills senare men huvudsaken är att jag för en gångs skull på några år verkligen kan ta mod till mig och planera, genomföra och få resultat. Tilliten till mig själv som person har ökat så drastiskt sen i höstas. Behandlingen ska ha mkt cred för det, men även min familj och mina vänner som har hjälpt mig igenom allt och orkat lyssna på mig när jag har vacklat och gett mig styrka och mod när jag inte har kunnat hitta det själv.

Jag är så otroligt tacksam för all hjälp jag har fått, till och med av folk som inte själv förstår att dom har hjälpt mig. ibland bara genom en enkel kram eller ett leende.

Tack! <3

"Man kan inte ändra vindens riktning, men man kan sätta seglen så att man alltid når sitt mål."