Nummer 23 – Det här får mig att må bättre - Sinnesro
Sinnersro är livsviktigt för mig numera, att känna harmoni och lugn utan massor med stress som pockar på konstant är A&O för att jag ska kunna hålla mig på rätt väg, att inte falla tillbaka.
Någonstans på vägen hit utvecklades jag till min raka motsats till vad jag tidigare har varit. Kanske är det så att det är en nödvändighet för att kunna hålla mig ifrån en väg fortsatt i missbruk. Att hitta en annan väg som inte innebär en nedåtgående spiral utan mer något som lyfter mig uppåt, både mentalt och själsligt.
Att tända ljus, läsa en bok, promenera och filosofera. Lyssna på lugna favoriter och fundera över dagen är harmoni för mig, och min morgonrutin är viktig, den lägger grunden för resten av dagen.
Att veta att jag tar hand om mig själv och försöker göra detsamma med min omgivning gör så att jag kan sova på natten, bra till och med.
När jag gör det som är bra för mig själv och känner att jag har hittat rätt så är det som att alla bitar faller på plats. Nu vet jag vars jag är i livet och lite mer om vem jag är och hur jag fungerar.
Fast av någon anledning så sörjer jag ändå rätt mkt numera, över det som har varit, dom minnen jag fortfarande har kvar och nästan inte ens vill minnas för det är tungt, och det gör fruktansvärt ont. Men någonstans så vet jag att jag måste göra det här och ta mig igenom det, lämna det bakom mig och sörja det klart.
Som tur är vet jag nu iaf att det går över, att det faktiskt finns ett ljus i slutet av tunneln och jag siktar mot det.
Men det som ger mig en grundkänsla av välmående är att jag vet att jag är påväg någonstans, att jag utvecklas och faktiskt vet vad jag mår bra av. Jag vet att ingenting är evigt, inte ens dom stunder när jag mår bra utan allting förändras.
Just därför är jag tacksam för det jag har just nu och här. För man vet aldrig hur snabbt det ändras.
Sen så är det ju även så att det är förändringen i dom små sakerna som gör den stora skillnaden. Åtminstone för mig.
Någonstans på vägen hit utvecklades jag till min raka motsats till vad jag tidigare har varit. Kanske är det så att det är en nödvändighet för att kunna hålla mig ifrån en väg fortsatt i missbruk. Att hitta en annan väg som inte innebär en nedåtgående spiral utan mer något som lyfter mig uppåt, både mentalt och själsligt.
Att tända ljus, läsa en bok, promenera och filosofera. Lyssna på lugna favoriter och fundera över dagen är harmoni för mig, och min morgonrutin är viktig, den lägger grunden för resten av dagen.
Att veta att jag tar hand om mig själv och försöker göra detsamma med min omgivning gör så att jag kan sova på natten, bra till och med.
När jag gör det som är bra för mig själv och känner att jag har hittat rätt så är det som att alla bitar faller på plats. Nu vet jag vars jag är i livet och lite mer om vem jag är och hur jag fungerar.
Fast av någon anledning så sörjer jag ändå rätt mkt numera, över det som har varit, dom minnen jag fortfarande har kvar och nästan inte ens vill minnas för det är tungt, och det gör fruktansvärt ont. Men någonstans så vet jag att jag måste göra det här och ta mig igenom det, lämna det bakom mig och sörja det klart.
Som tur är vet jag nu iaf att det går över, att det faktiskt finns ett ljus i slutet av tunneln och jag siktar mot det.
Men det som ger mig en grundkänsla av välmående är att jag vet att jag är påväg någonstans, att jag utvecklas och faktiskt vet vad jag mår bra av. Jag vet att ingenting är evigt, inte ens dom stunder när jag mår bra utan allting förändras.
Just därför är jag tacksam för det jag har just nu och här. För man vet aldrig hur snabbt det ändras.
Sen så är det ju även så att det är förändringen i dom små sakerna som gör den stora skillnaden. Åtminstone för mig.
