nummer sjutton : Mitt favoritminne.
Jag minns nästan ingenting av mitt liv, iaf inget väsentligt utan bara små glimtar här och var så på den här uppgiften har jag faktiskt ingen aning om vad jag ska skriva.
Jag och syrran pratade om minnet för ca en vecka sedan och vi var båda överens om att när man inte minns vissa grejer så måste det bero på något, överbelastning/ överlevnad eller vad tusan som helst.
På ett sätt är jag glad över det drogerna har gjort med mitt minne, tack vare att jag inte minns allt lika bra som förut så slipper jag mkt ångest, skam och en massa annat skit som bröt ned mig innan. Det enda jag behöver handskas med nu är praktiskt taget det som sker här och nu, jag minns inget annat i princip. Dom minnesglimtarna jag har är när jag hör en viss låt, känner en doft, eller känner en viss smak men sällan något konkret.
jag vet inte om jag ska sörja eller glädjas över mitt minne, eller rättare sagt brist av minne. Än så länge är det tack vare bristen av minne jag kan hålla mig ifrån att vara så jävla självdestruktiv, just nu har jag liksom ingen hågkomst till varför jag ska vara det och det tackar jag gudarna för, "endast" suget är det jag måste hantera just nu, inget annat och jag hoppas det kommer att fortsätta begränsa sig till det.
Jag och syrran pratade om minnet för ca en vecka sedan och vi var båda överens om att när man inte minns vissa grejer så måste det bero på något, överbelastning/ överlevnad eller vad tusan som helst.
På ett sätt är jag glad över det drogerna har gjort med mitt minne, tack vare att jag inte minns allt lika bra som förut så slipper jag mkt ångest, skam och en massa annat skit som bröt ned mig innan. Det enda jag behöver handskas med nu är praktiskt taget det som sker här och nu, jag minns inget annat i princip. Dom minnesglimtarna jag har är när jag hör en viss låt, känner en doft, eller känner en viss smak men sällan något konkret.
jag vet inte om jag ska sörja eller glädjas över mitt minne, eller rättare sagt brist av minne. Än så länge är det tack vare bristen av minne jag kan hålla mig ifrån att vara så jävla självdestruktiv, just nu har jag liksom ingen hågkomst till varför jag ska vara det och det tackar jag gudarna för, "endast" suget är det jag måste hantera just nu, inget annat och jag hoppas det kommer att fortsätta begränsa sig till det.
