Välkommen till min blogg

Egentligen så har jag alltid definierat mig som positiv,eller ja, en optimistisk realist stämmer nog mera...inte så att jag automatiskt väljer det negativa synsättet i vardagens saker iaf, jag vet inte vad jag ska säga som på något sätt kan förklara det jag vill ha fram, tanke och ord-bajsande känns det mest som  utan någon som helst röd tråd som följs..jag vill bara säga att nej! jag är fan inte sån här egentligen. och vill inte bli,eller vara heller för den delen....

 

Jag tycker den här svackan har varat alldeles tillräckligt länge nu, jag vill ha tillbaka mig själv,eller mitt "normala" läge på måeendeskalan..inte hålla på och gå i värsta djupa dalen dygnet runt..

 

jag trodde jag kunde det mesta om ångest men för några dagar sen så lärde jag mig något nytt- eller  blev påmind om något som jag glömt,

 

Jag beklagade mig för Per över att jag hade hamnat i något raka motsatta stadiet till hur det har varit dom senaste veckorna, om det nu inte har gått så långt så att jag kan börja säga månader nu?.

 

Jag har spenderat den senaste veckan med att sova,sova och återigen sova- förutom inatt dvs..

Jag trodde aldrig jag skulle säga det här men det har varit hemskt! på riktigt hemskt,först och främst pga tröttheten som har varit förlamande dom få timmar jag har varit vaken,, det har verkligen varit omöjligt för mig att göra något över huvud taget! på riktigt totalt omöjligt hur mkt jag än har försökt och verkligen behövt göra en del grejer, jag är tacksam att jag ens tog mig på affären så jag fick hem mat till mina extremt tomma förråd...

 

det har för tusan varit utmattande på gränsen till dödande bara att gå och fylla på vattenglaset...så jag löste det problemet genom att köpa hem drickor på erbjudande... ! (love ica)

 

jag har knappt orkat med att vända på mig då och då i min konstant enformiga sysselsättning - att se på tv...

 

det har känts helt surrealistiskt minst sagt, och detta delade jag tillslut med mig om till Per i en lång ytterst beklagande harang.... 

 

då upplyste han mig -kunnig om det mesta, som han är-att det nog berodde på ångesten!,vete tusan om jag aldrig har insett det tidigare eller om jag har hunnit glömma det? Jag kanske ändå har haft det rätt så bra om det nu är så det ligger till :D

 

 

Men! tydligen så kan man hamna i den "fasen" eller vad jag nu ska benämna den/det som när man har ångest, och jag kan då lugnt konstatera att jag hoppas att den äntligen är över nu iom natten som har varit.... !

 

 

 

 

 

 

 

 

...