nr 14: Familjen
Känns som jag redan har täckt upp familjen ganska bara i dom tidigare inläggen, vi är inte så många kvar i min släkt så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här faktiskt förutom att min familj är dom jag älskar högst på denna jord, dom är allt för mig och jag hoppas att alla får stanna kvar ett bra tag till med hälsan relativt intakt :D
För övrig så vill jag bara gå och gräva ner mig eller något, har haft ett sug som heter duga i en vecka och igår var det så intensivt så jag höll på att knäa totalt, slutade med att jag grät mig till sömns, shit alltså säger jag bara!
Idag är det inte lika hemskt men tillräckligt för att jag ska vara aningen disträ, vill bara kunna koppla bort känslor och tankar men men, har skickat ett meddelande till min CRA- person så kanske hon får mig på andra tankar.
är så skumt när man kan tänka rätt och logiskt men inte känna det. Kroppen bara skriker efter droger fast jag hela tiden försöker tänka på varför jag har lagt ned med dom och påminner mig allt jag vinner på att hålla mig ifrån dom.
Av någon anledning känner jag mig alltid fruktansvärt ensam när det blir såhär,det fuckar juh upp skallen totalt och tillslut börjar jag glorifiera drogerna och längta efter "samhörigheten" man hade när man tog dom, vilket jäkla bullshit egentligen, men det är så jag känner fast jag vet att det bara är en glorifiering. gah! jag blir tokig...
För övrig så vill jag bara gå och gräva ner mig eller något, har haft ett sug som heter duga i en vecka och igår var det så intensivt så jag höll på att knäa totalt, slutade med att jag grät mig till sömns, shit alltså säger jag bara!
Idag är det inte lika hemskt men tillräckligt för att jag ska vara aningen disträ, vill bara kunna koppla bort känslor och tankar men men, har skickat ett meddelande till min CRA- person så kanske hon får mig på andra tankar.
är så skumt när man kan tänka rätt och logiskt men inte känna det. Kroppen bara skriker efter droger fast jag hela tiden försöker tänka på varför jag har lagt ned med dom och påminner mig allt jag vinner på att hålla mig ifrån dom.
Av någon anledning känner jag mig alltid fruktansvärt ensam när det blir såhär,det fuckar juh upp skallen totalt och tillslut börjar jag glorifiera drogerna och längta efter "samhörigheten" man hade när man tog dom, vilket jäkla bullshit egentligen, men det är så jag känner fast jag vet att det bara är en glorifiering. gah! jag blir tokig...