Välkommen till min blogg

Egentligen har jag väl bara en dröm; att få vara lycklig merparten av mitt liv och tillfreds. Men för att kunna bli det så är det lite mål som jag måste uppfylla.

Exempel på dom är att:

• Lyckas fortsätta hålla mig drog/nikotinfri
• Fixa ett jobb som jag trivs med tex som bibliotekarie-assistent
• Hitta på äventyr/aktiviteter/hobbies osv som håller mig sysselsatt och ger mig variation.
• Jobba med min personliga utveckling- positivitet- bemötande osv osv.
• I slutändan bilda familj när allt är relativt stabilt.
• Bli mer human.

Jag tror det täcker det mesta iaf, jag har säkert glömt skriva lite saker men allt hänger juh som ihop på ett sätt, jag kans skriva 7000 underkategorier och tillvägagångssätt till varje punkt men så djupt behöver vi nog inte gå.

Min dröm är helt enkelt "bara" att vara så lycklig som jag endast kan fixa och att klara av allt som behövs för att bli det [vilket även innebär kunskap att kunna hantera när det väl blir dåligt så jag kan komma tillbaka till lycka så fort som möjligt]

Jag vill bara ge upp, kapitulera och ta den enkla vägen men jag kan inte, förmår mig inte till att göra det, mina mål,drömmar och hopp står i vägen. Håller mig ifrån det slutgiltiga beslutet. Jag kan inte välja den vägen fast jag inte orkar försöka motstå längre. Jag har slut lösningar och ideér, allt känns trist deprimerande och becksvart fast det egentligen inte är det.

I min självömkan så skulle till och med en klart skinande sol verka glåmig och intetsägande. Just nu kan jag inte uppskatta något, inte ens spärren som håller mig vid liv och som tydligen inte går att rucka på.

Allt jag vill just nu är att berusa mig, droga ner mig och aldrig mer behöva kämpa-må-vara-existera. Bara ge upp! Men av någon anledning så sitter spärren envist kvar och jag har fått svårare och svårare att minnas varför den finns men existerar gör den och just nu hatar jag den för att den gör allt så komplicerat.

Det finns ingen impuls längre, inga infall, inget nytt eller spännande. Jag har skapat mig en tillvaro av slentrian och ordning som jag inte har varken kunskap, ork eller sinnesnärvaro till att kunna förändra.

Jag har skapat min värld men hur gör jag för att förändra den så jag kanske slutar sakna, vilja och tråna efter det förgågna som helt plötsligt verkar så bra men ändå inte.

Gräset är alltid grönare på andra sidan eller?
Inse : jag klagar över att jag har skapat mig ett liv med trygghet,kärlek och en lovande framtid. Det är helt sinnesrubbat.

Känns som jag redan har täckt upp familjen ganska bara i dom tidigare inläggen, vi är inte så många kvar i min släkt så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här faktiskt förutom att min familj är dom jag älskar högst på denna jord, dom är allt för mig och jag hoppas att alla får stanna kvar ett bra tag till med hälsan relativt intakt :D

För övrig så vill jag bara gå och gräva ner mig eller något, har haft ett sug som heter duga i en vecka och igår var det så intensivt så jag höll på att knäa totalt, slutade med att jag grät mig till sömns, shit alltså säger jag bara!

Idag är det inte lika hemskt men tillräckligt för att jag ska vara aningen disträ, vill bara kunna koppla bort känslor och tankar men men, har skickat ett meddelande till min CRA- person så kanske hon får mig på andra tankar.

är så skumt när man kan tänka rätt och logiskt men inte känna det. Kroppen bara skriker efter droger fast jag hela tiden försöker tänka på varför jag har lagt ned med dom och påminner mig allt jag vinner på att hålla mig ifrån dom.

Av någon anledning känner jag mig alltid fruktansvärt ensam när det blir såhär,det fuckar juh upp skallen totalt och tillslut börjar jag glorifiera drogerna och längta efter "samhörigheten" man hade när man tog dom, vilket jäkla bullshit egentligen, men det är så jag känner fast jag vet att det bara är en glorifiering. gah! jag blir tokig...

Ska jag inte göra något ansträngande, idag är det ischoklad av alla möjliga smaker som produceras och imorgon ska det sista göras på alla julklappar, mkt "pyntande" så att säga. Sedan är det ett obligatoriskt besök hos tandläkaren, tvätta en sväng och sedan bär det av hem till skogen med jens och fira jul med släkten min. kommer att bli grymt nice att vara där i några dagar, äta gott, mysa och allmänt ha det trevligt. Jag vill fara dit nu känner jag bara för att få sova i min och syrrans stuga på gården med en eld som sprakar och världens mjukaste underbaraste säng som jag hela tiden saknar :D sen är juh mysfaktorn ännu högre just för att jens följer med, kommer bli härligt att bara vara några dagar :D

när vi väl kommer tillbaka till "verkligheten" här i Älvsbyn så blir det väl antagligen att sticka på mellandagsrean i luleå, det är väl nästan obligatoriskt att shoppa lite då iaf, hitta några bra gardiner till köket osv. btw, finns det ingen som har åtta stycken panelvagnar till övers?!

Fattar verkligen inte den här punkten, onödigt vetande ala de lux, eller det är väl iofs hela listan egentligen. haha! :D men men, jag har använt axelväskor i 12-13 år tror jag, har aldrig förstått mig på handväskor,dom är juh bara i vägen när man måste gå och hålla i dom hela tiden, otympliga eller opraktiska, vilket fall som. i min är det många oliksa fack,alla har sin enskilda funktion, handsfreen och telefon i en, plånbok,pennor och nycklar i ett. busstidtabell i ett, almenackan i ett annat osv osv. jag rymmer det mesta i min väska, ska jag bort 2-3 dagar så rymmer jag oftast alla ombyten i den som behövs inklusive borste och necessär :P


så nu vet ni allt om min axelväska, som jag för övrigt behöver byta ut mot en ny, min har klarat sig i ett år nu och nu är det dags att göra sig av med den för den är grymt trasig överallt, kostade mkt men höll inte så länge :/

Sen så har jag haft syrran och max på celebert övernattningsbesök söndag till måndag, så vi passade på att julbaka lite chokladbiskvier,knäck av olika slag och två sorters ischoklad, ikväll eller imorgon ska jag och jens utöka ischoklad-förrådet med lite andra smaker så det blir roligt :D

idag hade jag sista dagen på praktiken nu innan jul btw, jag har "lov" fram tills den 10 Januari då alla elever kommer tillbaka så jag har laddat upp med en massa böcker som jag ska läsa under ledigheten, sen så ser jag grymt mkt fram emot nyår, det kommer att bli fucking AWSOME! ska bli trevligt att få finbesök av lite pitebor och en förrädare. haha! :P

Jag har juh en syster som är ca 1 år och fyra månader äldre än mig också en brorsa som är fyra år yngre än mig. Ni kan juh tänka er vad det har skapat för någon sorts dynamik när vi var yngre, brorsan blev nog ständigt mobbad av jag och syrran som gaddade ihop oss mot han, när jag tänker på allt vi gjorde så skäms jag och mår rent utav sagt dåligt, både mentalt och fysiskt. Vi var hemska mot han men han gav oss då åtminstone en rejäl kamp gällande allt, dock kan jag säga att oavsett hur vi betedde oss mot han så har syskonkärleken alltid funnits där, på ett mkt positivt sätt, vi har alla varit överbeskyddande mot varandra och jag skulle kunna gå genom eld för dom båda för det finns inget viktigare än familjen och att vårda/bry sig om dom och hjälpa/beskydda så mkt man endast kan. Jag kan inte tänka mig ett liv utan brorsan och syrran, dom är juh som en sorts bästa vänner. vi har gått igenom mkt tillsammans och vi har funnits där och stöttat varandra hittills genom livet.

Min syster och bror har ställt upp för mig så mkt och så många gånger så jag nästan har tappat räkningen, dom har verkligen gått "above and beyond" vad man kan tycka är rimligt och jag är djupt tacksam för det.

Men men, nu till rå fakta:

Broder Krister : 20 år gammal, fordonare som har kämpat hårt i skolan och segrat, fick stipendium och grejer när han tog studenten och har ett jävligt välbetalt jobb nu, så det lönar sig att anstränga sig ;D
Krister är iaf den som har haft det kämpigast av oss alla tror jag, det är ett under att han inte hamnade snett någonstans på vägen utan han har övervunnit alla hinder med råge, ingenting har kunnat sätta stopp för han, varken när han var liten och skruvade isär alla apparater hemma ellernu när han har blivit vuxen och verkligen vill ha något, han nöjer sig inte med något halvdant utan ska det vara så ska det vara rejält, han vet att han förtjänar mkt och han kräver det också.

är det någon som kan räknas som en macho-karl så är det väl brorsan, han är praktiskt lagd, inget pjosk eller fjoll osv hos han utan det är rakt på sak som gäller och ärlighet.

Syster Lovisa : 25 år ung eller vad man ska säga ;) utbildad rörkrökare men omskolad till undersköterska, är gift med en riktig Björn till man ;) och har ett barn som heter Max. Syrran är den jag har upplevt som mest osäker på livet,sig själv och sitt värde, självkänslan har alltid varit låg vilket har fått kompenserats av självförtroende i den mån det går[genom att prestera], men det betyder inte att syrran är svag utan bara att hon är starkare än vad folk tror för det krävs mkt av en människa som har en så låg syn på sig själv att lyckas så bra som hon har gjort, hon har haft fruktansvärda motgångar i livet som hade kunnat få vem som helst att gå under av eller låsa in sig för all framtid men någonstans har hon hittat orken och gnistan till att fortsätta leva, att existera i livet utan att springa och gömma sig eller undvika världen. Hon har konfronterat mkt, både fysiskt, mentalt och själsligt och kommit igenom det lite starkare. jag tror att på ett sätt kan hennes låga självkänsla vara det som gör hon så fruktansvärt mänsklig, och framförallt medmänsklig. Min syster är som en klassisk björnhona! hotar något hon eller hennes familj så finns det inget som kan hindra hon från att skydda dom oavsett vad det krävs! hon har en bra uppfattning om vad som är rätt och fel, hon har inga problem med att ställa krav på sin omgivning som hon faktiskt har rätt till men ibland är hon alldeles för snäll.

Vilket fall som, mina syskon är mina hjältar och jag är stolt över dom och imponerad över vilka dom har blivit och klarat av. utan dom skulle inte ordet familj finnas.

gah! aningen svårt att ta kort på sig själv sådär, och vem tusan bryr sig om vad jag har på mig för kläder? men men, jag betar snällt av listan en efter en.  och jag vet, jag är svart och tråkig men jag har åtminstone vita sockar på mig!



för övrigt så har jag och jens fått julduken som morsan har vävt åt oss, jag tycker faktiskt den blev riktigt snygg så tack mamma!

Först och främst ska jag bara säga att jag vet att jag ligger efter lite med att pricka av listan.skyller det på syrran,max och jens för ingenting är juh mitt eget fel! ;D nej men skämt åsido, jag har haft lite fullt upp med diverse.

men nu! : punkt nio, min tro.

Undra hur tusan jag ska förklara den, jag räknar mig väl egentligen som agnostiker, det känns som att det träffar bäst om jag ska föröka kategorisera in min tro som egentligen är rätt blandad. Jag kan inte säga att jag rent av tror på en kristen gud och jesus utan jag är juh lite så att det varken går att bevisa eller dementera hurvida gud finns, jag väljer dock att inte säga någon specifik religion eller så för min tro är juh faktiskt bara min tro.

Jag tror på vättar,troll,hustomtar,andar,skyddsänglar och en sorts högre makt som jag inte har någon benämning till. Jag tror att om man gör gott mot andra så får man bra tillbaka, lite karma ungefär osv.

Man kan väl konstatera att min tro är en jäkla vild blandning av dom flesta religioner som finns och jag lider inte av det utan det här är perfekt för mig.

jag ber inte böner utan jag slänger en tanke till världen typ och hoppas på att det ska balansera sig så att det blir något bra utav det hela.

orsak/verkan, att allt har en mening och att man ibland måste vänta ett tag för positiva resultat kör jag hårt på. tycker att i min värld så låter det logist och bra, vettigt på något sätt.

Jag är iaf grymt glad över att mamma och pappa aldrig har tvingat på oss något inom religion utan vi har pratat om det öppet, funderat,spekulerat och hittat något eget som jag håller kvar som sen gäller för just mig och kanske inte någon annan.

när jag var liten och sov hos mormor och morfar bad vi alltid :


för mig har det aldrig varit något religiöst riktigt i det utan mer en trygghetsgrej, en mysgrej som var rutin att göra där, den ger mig fortfarande en härlig känsla bara jag tänker på den.

Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle ha något att skriva om här men som av en slump så sattes just shania twain- you´re still the one igång på lugna favoriter som vi nöter idag och jag mindes direkt som taget ur en scen hur vi åkte bil med mamma och pappa för massor med år sedan och pappa nötte hon i evigheter, tror vi var påväg hem från ammarnäs eller sorsele, fick som någon sorts mysig känsla i kroppen när jag hörde låten, återigen, lite trygghet och mys ungefär.

för övrigt så har jag gått ned 2,5 kilo så dieten verkar då fungera, och jag är fortfarande nikotinfri, dock har jag PMS som heter duga! blir nästan lite arg och irriterad på mig själv till och med :D

sen så har jag och jens suttit och beställt hem nästan alla julklapparna som vi hade kvar att handla. är dock några som vi måste handla i någon utav städerna nästa helg.

men men, städil kände jag att jag fick sug efter nu så nu har jag inte tid att skriva något mer.

Glömde bort att uppdatera igår men jag gjorde då inget utöver det vanliga, dock har jag varit skitnere sen middagen och är det fortfarande, känns tungt allt, och jag vet inte hur jag ska göra med något, men jag är iaf inne på tredje dagen som rökfri och dieten går då bra så jag får väl vara glad över det iaf :)

Hur som haver, min bästa vän Sanna aka Sannanas aka stockholmsmuppen är den härligaste människan jag vet, som står ut med alla mina knäppa sidor men som även vet vem jag är, hon vet nog precis alla sidor av mig på gott och ont, jag tror att nu krävs det ett shrek citat: "jag är en lök eftersom jag har flera lager, juh mer man skalar bort desto fler hittar man,eller något sådant. och sanna har sett alla bra och alla dåliga sidor hos mig och hon accepterar mig ändå, är väl det som är så underbart.hon har hjälpt mig igenom mkt, till och med när hon inte ha varit fysiskt närvarande, när man vet att hon finns där, bara ett samtal bort eller en tågresa, det gör mkt. att man vet att det alltid finns någon för en som inte smäller igen dörren om allt skulle knasa sig totalt. det är väl...ja, Trygghet! skulle jag tro.

Vi har haft mkt roligt tillsammans under åren, otaliga minnen av konversationer, flummande, ölande, kalles, kidnappningar ja, listan kan bli lång,Jag minns även när vi slogs och den gången när vi brottades så vi hamnade i vattnet och höll på att dränka varandra. jag kan helt enkelt inte göra annat än att skratta! :D hon är den roligaste och härligaste människan jag känner, hon kan alltid få mig glad och jag hoppas att jag har samma effekt på hon, dessutom så är hon är den blivande gudmodern till alla mina kommande barn och det känns som ett bra drag för hon ger mkt till sin omgivning, hon är stark, men inte övermänsklig, hon har etik, moral och självkänsla och framförallt så är hon sig själv. det finns ingen som hon.så det här blir en sorts tribut till henne, vad vore livet utan sanna?!

Att hon har överlevt i stockholmsdjungeln än så länge säger väl allt, dock börjar jag bli lite orolig för hennes tankeverksamhet, den verkar lite förslöad :P

men men, hon kommer iaf hit nyår och då jävlar!

insåg en grej för några dagar sedan, och återigen i morse,Jag behöver inte känna mig behövd längre, det behovet har totalt försvunnit! shit vad härligt, jag måste inte lösa allas problem utan jag väljer själv om jag ens vill försöka hjälpa. det är inget måste längre, frihet! säger jag bara.

sen är sjätte uppgiften att skriva om min dag, men det får jag väl göra ikväll då så det blir en uppdatering senare:D

Kärlek för mig är svårt att förklara, vilket det nog är för många. sen finns det juh olika sorters kärlek också, verkligen för djupt ämne för att klara av idag med min huvudvärk, men iofs, kärlek behöver nog inte ens förklaras, det bara är.

idag har jag inte så mkt jag måste göra, ska på praktiken, sen till Iris och ha CRA och sedan ska jag bara fixa middagen, vad jag vet iaf. btw. tror jag har hittat ett soft recept på kasslergratäng, med vitmögelost! :D mumma!

Annars så kan jag konstatera att jag är inne i en period då jag sover jävligt dåligt, den senaste veckan har jag bara fått sova en tredjedel av det jag har gjort senaste månaderna så min hjärna är totalt slut och kroppen likadant.

Jens fick till och med upplysa mig om hur sången man sjunger när någon fyller år går. jag hade grubblat på den i två dagar men inte lyckats komma ihåg hur den gick utan fick bara fram låten stilla natt när jag försökte. aningen skumt, tror min hjärna verkligen lider av min sömnbrist, för övrigt så har jag börjat med en halvseriös diet, insåg att mina kläder har börjat bli lite tighta så jag trodde jag hade gått upp typ tio kilo fast när jag ställde mig på vågen så var det bara ett och ett halv kilo som jag har gått upp sen i somras, så antingen har mina kläder krympt eller så visar vågen fel men jag har hela tiden använt den där så jag vete tusan.

Mina föräldrar är på ett sätt mina idoler, när jag var liten var jag alltid stolt över dom, men inte alltid glad eller nöjd med hur dom var men jag tror nog att det är så för alla barn. Numera när jag är vuxen så kan jag se tillbaka på dom åren när jag bodde hemma med ett helt annat synsätt, nu vet jag att allt dom gjorde inte var pga det jag trodde utan allting är lättare att förstå nu. Kärlek är nyckelordet.

Mamma och pappa har alltid funnits för mig, oavsett vad, det enda dom i grund och botten hela tiden har haft i tankarna har varit omtanke och kärlek. det är bara synd att jag inte kunde inse det tidigare.

som jag alltid brukar tänka numera,.allting händer av en anledning och i slutändan brukar det bli något bra av det, ibland tar det bara ett tag.

Vilket fall som, mina föräldrar har gett mig en oslagbar uppfostran, dom är starka människor, både fysiskt och mentalt, dom har kämpat sig igenom många motgångar och vunnit mkt på att göra det. Är nog från dom jag har fått min kämparglöd som jag har, att kämpa för det jag tror på, vill, anser eller vad man nu ska säga.

Dom har lärt mig om ansvar, medmänsklighet, kärlek,framtidstro och ett antal fler saker som är prislösa kunskaper i livet, mkt från min uppväxt kan jag omsätta i praktiken numera, tack vare mamma och pappa så ser jag världen på mitt sätt, jag är självständig och klarar av att göra det mesta, När jag var yngre tyckte jag att alla sysslor, måsten och sådant var onödigt och att dom bara "befallde" oss att göra grejerna för att jävlas, men nu vet jag att det inte är så, jag kan överleva någon natt ute i minusgrader om det skulle behövas, jag har kunskap om hur man utför alla sysslor i ett hem, så som att tvätta,laga mat, diska och städa, jag kan orientera i en skog utan större problem, göra upp eld,hugga ved,har kunskap om gamla tekniker, släkt, skogsvård, respekt för naturen,djur osv. ja alltså listan kan göras väldigt lång.

Det jag dock tycker är viktigast är att dom har gjort mig självständig! dom har gett mig etik och moral och framförallt kunskap om det mesta här i världen. I några år insåg jag aldrig det, jag var nere i något som antagligen var meningen, som har lett till att jag nu sitter och skriver det här och har fått förståelse. Jag var väldigt lost i några år, då jag inte insåg vilken kraft jag egentligen har, att jag har kunskap,vilja och rätt att må bra. Min familj har hjälpt mig väldigt mkt genom hela livet. det har inte alltid varit perfekt, men det är just därför jag är visare nu än vad jag skulle ha varit med en "perfekt" uppväxt, genom att gå igenom motgångar,problem osv så lär man sig alltid något som man har nytta av senare i livet. att lära sig är det viktigaste som finns nästan.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva förutom att jag älskar mina föräldrar över allt annat, det dom har gett mig är prislöst och jag kommer alltid att vara tacksam för det, och det bästa med allt är att jag numera vet att även dom älskar mig. det tar bara ett tag för mig ibland att inse vissa grejer.

undra hur intressant det ens är att veta vad jag har käkat idag :P vilket fall som helst, jag glömde totalt av att fota både frukosten och lunchen, men frukosten bestod iaf av havregrynsgröt,ett ägg på hårdbröd och mjölk. Till lunch käkade vi rester från middagen igår vilket var krämig potatisgratäng med stekt fläskfilé och världens godaste råkostsallad som jag numera är totalt beroende av :P till middag hade jens bestämt att det skulle bli palt, hans föräldrar kom hit och käkade och jens var den som gjorde palten, mkt gott måste jag säga :P för övrigt så tycker jag att vi har en rätt fin julgran, också har vi shoppat en "vuxen"- blomma, vi är numera stolta ägare av en orchidé som jag blev totalt förälskad i, från och med nu ska jag börja shoppa många fina orchidéer . aja. jag laddar upp lite bilder iaf, lyckades inte fota middag heller föränn den var avslutad så paltbilden är det som blev kvar när alla hade ätit :P

för övrigt så har det bara varit soft idag, har sett ett mirakel i new york också en julsaga, den nya versionen som faktiskt var aningen obehaglig.

nu är det iaf grönsaksstavar och dip som gäller :P

första punkten på listan, presentera mig själv.

När folk frågar mig "vem är du då?" så tycker jag alltid att det är lika svårt att svara på, för vem är jag? jag är karolina/karro/kaffo/humlan/teskedsgumman. beroende på vem man frågar så har dom namnen olika betydelser, både för mig och dom.

Karolina : Är mitt "officiella" namn, det är namnet som är förknippat med ansvar, ödmjukhet, vuxenhet men även osäkerhet. Det är namnet alla kontaktpersoner har använt, lärare,jobbcoach,psykolog, CRA-människa osv osv. När det namnet används så är det i den bemärkelsen av att jag är vuxen,dom som tilltalar mig är det och med vuxenhet följer mkt ansvar/skyldigheter/rättigheter. Det är extremt vuxet för mig. När jag presenterar mig som det följer automatiskt ett vänligt leende och en röst som är mjukare, vänligare och lite mer försynt.

Karro: Är mitt mer familjära namn, dom som är uppväxt med mig använder det, med det följer en gnutta av gamla,barnsliga,trygga men ändå ledsna och osäkra jag. På senare år har det på något sätt börjat representera hur jag var,inte den jag är. Iaf i mitt huvud.

Kaffo: Är mitt "utvecklingsnamn", den lite mer öppna, flummiga, halvgalna jag, den som tar plats, men med ett leende och glädje, som skrattar och är relativt självsäker.

Humlan[surrhumlan]: Är det nyaste jag har fått, och det förknippar jag med trygghet, självsäkerhet och glädje, en oräddhet som inte har funnits förut, utan självsäkerhet med en stor del självkänsla som gör att jag vågar att vara mer öppen, surra, berätta, om mig, den verkliga jag, om världen, om funderationer, om rädslor(som automatiskt blir minimala när dom dras fram i ljuset) som vågar ge, men även ta, som har glädje att dela med mig av,inte bara sorg. Som är godhjärtad och hjälpsam, men utan att dränka mig själv, som har moral/etik/"standard" och som kan stå för dom, Jag ger utan förbehåll förutom att jag kräver att dom jag väljer att omge mig med visar samma respekt tillbaka, missbrukar någon mig så låter jag det inte bero längre, jag är vänlig, men bestämd.

Teskedsgumman: Är en del av mig som jag hela tiden försöker ta mig längre och längre ifrån, det namnet förknippar jag bara med sorg,desperation,självdestruktivitet och hopplöshet, en mörk del,en avgrund i mig som jag var djupt nere i.En nedåtgående spiral som jag aldrig trodde skulle ta slut. Namnet fick jag medans jag var som djupast nere i mitt missbruk, jag tog hela tiden doser som var lika mkt som det ryms i ett teskedsmått, det var fruktansvärt och jag skriver och tänker på det här med stor sorg, men även glädje, att jag tog mig upp och på något sätt insåg att det fanns något annat, att jag ville något annat än att fortsätta på den vägen.

Jag tycker dom här beskrivningarna träffar rätt bra, på vem jag har varit, vem jag är och vem jag hoppas att jag i slutändan blir. Jag kommer fortsätta att utvecklas, vilket är en nödvändighet, vissa delar av mig kommer jag säkert att sluta använda,eller känna, förvandla dom till något annat. Det är juh en del av livet, som jag med spänninga forsätter att leva ett bra tag till.

Sen för övrigt så kan jag väl slänga in min " snabbfakta" om ni vill ha lite mer lättsam läsning ;D

*jag lagar bättre mat på vedeldad spis än elspis.
*jag blir inte lätt arg men blir jag det så smäller det.
*Skrattar för mkt och kommer att bli 200 år gammal
*hatar att städa men gör det ändå
*Lyssnar fruktansvärt mkt på bandit rock ♪♫
*är alldeles för impulsiv vissa gånger
*far gärna hem till föräldrarna i skogen men tycker att 4 gånger per år är lagomt
*dricker öl och vatten
*älskar att leta reda på totalt onödig fakta och trakassera polarna med det.
*kan göra upp en eld men suger på att sätta upp avancerade tält.
*jag är inte kort utan bara lite mindre lång
*jag har blivit sårad,älskad och hatad men jag överlevde det också
*gick hotell och restaurang så jag vet hur en gryta ser ut men funderar fortfarande över stekspaden
*jag ser hellre skräck och action än romantiska filmer och drama.

Också kan jag juh meddela att jag inom en snar framtid kanske har jobb som biblioteksassisten, fast det återstår att se vad auktoritetsmänniskorna på kommunen säger om det.

snor den här från mina kära vän evelinas blogg, tydligen är det något som är på "mode" i bloggvärlden nu, hon tänkte använda den i 30 dagar för att hon är så kass på att uppdatera sin blogg, vilket jag också är. so here we go!

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Dagens måste.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min axelväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – familjen
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – nutid istället för framtid.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – filosofisk utläggning.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.