Välkommen till min blogg

här försöker jag tömma min hjärna, alla tankar som snurrar runt och runt. jag är varken mer eller mindre, bättre eller sämre utan helt enkelt bara Jag.

punkt 11: mina syskon.

Publicerad 2010-12-18 13:35:33 i Allmänt,

Jag har juh en syster som är ca 1 år och fyra månader äldre än mig också en brorsa som är fyra år yngre än mig. Ni kan juh tänka er vad det har skapat för någon sorts dynamik när vi var yngre, brorsan blev nog ständigt mobbad av jag och syrran som gaddade ihop oss mot han, när jag tänker på allt vi gjorde så skäms jag och mår rent utav sagt dåligt, både mentalt och fysiskt. Vi var hemska mot han men han gav oss då åtminstone en rejäl kamp gällande allt, dock kan jag säga att oavsett hur vi betedde oss mot han så har syskonkärleken alltid funnits där, på ett mkt positivt sätt, vi har alla varit överbeskyddande mot varandra och jag skulle kunna gå genom eld för dom båda för det finns inget viktigare än familjen och att vårda/bry sig om dom och hjälpa/beskydda så mkt man endast kan. Jag kan inte tänka mig ett liv utan brorsan och syrran, dom är juh som en sorts bästa vänner. vi har gått igenom mkt tillsammans och vi har funnits där och stöttat varandra hittills genom livet.

Min syster och bror har ställt upp för mig så mkt och så många gånger så jag nästan har tappat räkningen, dom har verkligen gått "above and beyond" vad man kan tycka är rimligt och jag är djupt tacksam för det.

Men men, nu till rå fakta:

Broder Krister : 20 år gammal, fordonare som har kämpat hårt i skolan och segrat, fick stipendium och grejer när han tog studenten och har ett jävligt välbetalt jobb nu, så det lönar sig att anstränga sig ;D
Krister är iaf den som har haft det kämpigast av oss alla tror jag, det är ett under att han inte hamnade snett någonstans på vägen utan han har övervunnit alla hinder med råge, ingenting har kunnat sätta stopp för han, varken när han var liten och skruvade isär alla apparater hemma ellernu när han har blivit vuxen och verkligen vill ha något, han nöjer sig inte med något halvdant utan ska det vara så ska det vara rejält, han vet att han förtjänar mkt och han kräver det också.

är det någon som kan räknas som en macho-karl så är det väl brorsan, han är praktiskt lagd, inget pjosk eller fjoll osv hos han utan det är rakt på sak som gäller och ärlighet.

Syster Lovisa : 25 år ung eller vad man ska säga ;) utbildad rörkrökare men omskolad till undersköterska, är gift med en riktig Björn till man ;) och har ett barn som heter Max. Syrran är den jag har upplevt som mest osäker på livet,sig själv och sitt värde, självkänslan har alltid varit låg vilket har fått kompenserats av självförtroende i den mån det går[genom att prestera], men det betyder inte att syrran är svag utan bara att hon är starkare än vad folk tror för det krävs mkt av en människa som har en så låg syn på sig själv att lyckas så bra som hon har gjort, hon har haft fruktansvärda motgångar i livet som hade kunnat få vem som helst att gå under av eller låsa in sig för all framtid men någonstans har hon hittat orken och gnistan till att fortsätta leva, att existera i livet utan att springa och gömma sig eller undvika världen. Hon har konfronterat mkt, både fysiskt, mentalt och själsligt och kommit igenom det lite starkare. jag tror att på ett sätt kan hennes låga självkänsla vara det som gör hon så fruktansvärt mänsklig, och framförallt medmänsklig. Min syster är som en klassisk björnhona! hotar något hon eller hennes familj så finns det inget som kan hindra hon från att skydda dom oavsett vad det krävs! hon har en bra uppfattning om vad som är rätt och fel, hon har inga problem med att ställa krav på sin omgivning som hon faktiskt har rätt till men ibland är hon alldeles för snäll.

Vilket fall som, mina syskon är mina hjältar och jag är stolt över dom och imponerad över vilka dom har blivit och klarat av. utan dom skulle inte ordet familj finnas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kaffo

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela