Full rulle
ikväll blev det lite övertid på caféet men jag klagar inte, är så sinnessjukt roligt där, igår var det fullsmockat i köket, med tanke på hur litet det är så gjorde alla verkligen ett grymt bra jobb. Jag började förresten tänka på en sak idag, hur snabbt allting växlar för mig.Ena stunden så känner jag bara yes! det här går ju hur bra som helst och andra stunden är jag nästan gråtfärdig för att det känns som att min kunskapsnivå är för låg.
Det är nog tur då att det faktiskt växlar rätt fort, om några månader så kommer det nog att kännas mkt mer stabilt, när jag har kommit in i allt ordentligt och självförtroendet har byggts upp. Jag tror nog att dom allra flesta är lite mer osäker på sina kunskaper när man börjar på ett nytt ställe, eller?
Hur som haver, det går framåt i stora kliv. Har faktiskt skrattat hela dagen och det känns underbart, jag börjar slappna av mer med personalen och dom börjar slappna av mer med mig så nu är ångesten på en klart hanterbar nivå varje morgon.
Undra när jag ska slippa den egentligen? eller det kanske är att hoppas på för mkt, huvudsaken är väl att den håller sig på en låg nivå?
Ibland kan jag bli lite frustrerad faktiskt, jag vet att jag har gjort stora framsteg och att jag inte alls är på samma nivå i måendet och osäkerheten som för några år sen men ändå så är jag inte nöjd, ändå så känner jag att det ska gå att bli bättre gällande det, att det ska finnas en till nivå. En nivå som är bättre och mer smärtfri.
Men det där tror jag också egentligen bara är en illusion, är det verkligen så att andra är ångestfria? grubblar inte även dom och oroar sig för nya saker lite då och då. Ifrågasätter inte dom sin prestation ibland och grämer sig över hurvida något blev bra gjort eller inte? Någon av ni som läser det här kanske kan svara på det? eller åtminstone berätta hur det fungerar för er. jag tar gärna emot era upplevelser så jag kanske får lite bättre perspektiv på min tillvaro :D
Utöver praktiken så rullar allt på, jag har jobbat på att fylla upp min nya frys och det är ju ett projekt i sig, ett som jag verkligen njuter av. Jag längtar så sjukt mkt tills jag har får pengar den här månaden så jag kan köpa mer ingredienser och testa lite nya saker. Ideérna är många iaf B-)
För övrigt så är det bara en vecka kvar tills operation, undra varför jag inte kan släppa min nervositet? när jag gjorde min gastric bypass så var jag inte alls nervös men nu ska jag tydligen vara det dubbelt upp. Logiken alltså... men men, det blir nog skitbra i slutändan, bara jag lyckas banka in det i min tjocka skalle någon gång.
Medicineringen min går bra nu, efter lite prövande fram och tillbaka så har dom värsta biverkningarna nu försvunnit och jag känner att jag kan andas ut, det var några tuffa dar förra veckan då jag inte riktigt hade koll på koordinationen men det är över nu som tur är. Det visade sig att jag fick börja på en ganska så hög dos så när vi skar ner på den så försvann dom. Jag kan säga så här mkt, jag vill bara le tills kinderna värker!
Det är så sinnessjukt stor skillnad på mig inombords nu så det går inte med ord att beskriva, äntligen kan jag bara vara och det är så jäkla härligt! Jag sitter lite då och då och småskrockar för mig själv när jag tänker på hur mamma och pappa kommer att reagera nästa gång jag far hem och hälsar på. Dom har alltid tyckt att jag har varit en surrhumla som aldrig kan vara tyst eller stilla så dom kommer nog att få sig en smärre chock, men på ett bra sätt :)
Först igår så insåg jag hur mkt rastlösheten nog har påverkat mig och mina vanor. Sen jag började med medicinen så har jag praktiskt taget slutat småäta, jag har inget behov av det på samma sätt. Jag kan se en film utan att behöva ha något att knapra på för att kunna behålla fokus, jag kan sitta själv hemma utan att gå och kolla i skafferiet titt som tätt och det är en ganska underbar grej. Numera satsar jag på att mysa till det på kvällskvisten med något gott och rent njuta av det, inte bara stoppa i mig det i förbifarten utan att egentligen ens hinna känna smaken. Det är mkt som ändras nu och det känns skönt, befriande och spännande. Jag gillar när det händer saker, i omgivningarna och mig själv så nu jäklarns har jag fullt upp med att ta in allt och registrera det.
Det känns som läge nu att avrunda det här, börjar få slut på grejer att skriva och risken finns väl att det bara blir ännu mer svammel om ingenting om jag försöker att tvinga mig. Det gäller väl att inse när det är nog.
Ha det så bra alla och ta hand om er och era nära.
Kram kram
Det är nog tur då att det faktiskt växlar rätt fort, om några månader så kommer det nog att kännas mkt mer stabilt, när jag har kommit in i allt ordentligt och självförtroendet har byggts upp. Jag tror nog att dom allra flesta är lite mer osäker på sina kunskaper när man börjar på ett nytt ställe, eller?
Hur som haver, det går framåt i stora kliv. Har faktiskt skrattat hela dagen och det känns underbart, jag börjar slappna av mer med personalen och dom börjar slappna av mer med mig så nu är ångesten på en klart hanterbar nivå varje morgon.
Undra när jag ska slippa den egentligen? eller det kanske är att hoppas på för mkt, huvudsaken är väl att den håller sig på en låg nivå?
Ibland kan jag bli lite frustrerad faktiskt, jag vet att jag har gjort stora framsteg och att jag inte alls är på samma nivå i måendet och osäkerheten som för några år sen men ändå så är jag inte nöjd, ändå så känner jag att det ska gå att bli bättre gällande det, att det ska finnas en till nivå. En nivå som är bättre och mer smärtfri.
Men det där tror jag också egentligen bara är en illusion, är det verkligen så att andra är ångestfria? grubblar inte även dom och oroar sig för nya saker lite då och då. Ifrågasätter inte dom sin prestation ibland och grämer sig över hurvida något blev bra gjort eller inte? Någon av ni som läser det här kanske kan svara på det? eller åtminstone berätta hur det fungerar för er. jag tar gärna emot era upplevelser så jag kanske får lite bättre perspektiv på min tillvaro :D
Utöver praktiken så rullar allt på, jag har jobbat på att fylla upp min nya frys och det är ju ett projekt i sig, ett som jag verkligen njuter av. Jag längtar så sjukt mkt tills jag har får pengar den här månaden så jag kan köpa mer ingredienser och testa lite nya saker. Ideérna är många iaf B-)
För övrigt så är det bara en vecka kvar tills operation, undra varför jag inte kan släppa min nervositet? när jag gjorde min gastric bypass så var jag inte alls nervös men nu ska jag tydligen vara det dubbelt upp. Logiken alltså... men men, det blir nog skitbra i slutändan, bara jag lyckas banka in det i min tjocka skalle någon gång.
Medicineringen min går bra nu, efter lite prövande fram och tillbaka så har dom värsta biverkningarna nu försvunnit och jag känner att jag kan andas ut, det var några tuffa dar förra veckan då jag inte riktigt hade koll på koordinationen men det är över nu som tur är. Det visade sig att jag fick börja på en ganska så hög dos så när vi skar ner på den så försvann dom. Jag kan säga så här mkt, jag vill bara le tills kinderna värker!
Det är så sinnessjukt stor skillnad på mig inombords nu så det går inte med ord att beskriva, äntligen kan jag bara vara och det är så jäkla härligt! Jag sitter lite då och då och småskrockar för mig själv när jag tänker på hur mamma och pappa kommer att reagera nästa gång jag far hem och hälsar på. Dom har alltid tyckt att jag har varit en surrhumla som aldrig kan vara tyst eller stilla så dom kommer nog att få sig en smärre chock, men på ett bra sätt :)
Först igår så insåg jag hur mkt rastlösheten nog har påverkat mig och mina vanor. Sen jag började med medicinen så har jag praktiskt taget slutat småäta, jag har inget behov av det på samma sätt. Jag kan se en film utan att behöva ha något att knapra på för att kunna behålla fokus, jag kan sitta själv hemma utan att gå och kolla i skafferiet titt som tätt och det är en ganska underbar grej. Numera satsar jag på att mysa till det på kvällskvisten med något gott och rent njuta av det, inte bara stoppa i mig det i förbifarten utan att egentligen ens hinna känna smaken. Det är mkt som ändras nu och det känns skönt, befriande och spännande. Jag gillar när det händer saker, i omgivningarna och mig själv så nu jäklarns har jag fullt upp med att ta in allt och registrera det.
Det känns som läge nu att avrunda det här, börjar få slut på grejer att skriva och risken finns väl att det bara blir ännu mer svammel om ingenting om jag försöker att tvinga mig. Det gäller väl att inse när det är nog.
Ha det så bra alla och ta hand om er och era nära.
Kram kram
