Välkommen till min blogg

här försöker jag tömma min hjärna, alla tankar som snurrar runt och runt. jag är varken mer eller mindre, bättre eller sämre utan helt enkelt bara Jag.

kanske dags för en uppdatering.. :-P

Publicerad 2015-09-14 21:58:00 i Allmänt,

det är länge sen jag skrev något här nu fast det egentligen har skett så otroligt mkt som faktskt har varit värt att skriva om dom senaste månaderna.
 
Tror jag har lite torgskräck även via internet till en viss del, tanken på att kommunicera käns vissa dagar helt övervälmande av någon skum anledning..
 
kan börja med att säga att jag numera är totalt medicinfri! dock gick lite av den planeringen totalt i stöpet- hatar verkligen att måsta byta läkare.....men vad ska man göra när min läkare sen tio (eller kanske mer) år tillbaka blir sjukskriven och borta i drygt ett år nu-saknar hon faktiskt o jag ska vara ärlig, hon hade ett sånt guligt sätt varje gång vi träffades, jag visste alltid vad hon skulle inleda samtalet med och kunde under en period rabbla det utantill i skallen när hon satte igång- som om hon följde ett manus, eller kanske mer ett direktiv...aja ,hon var underbar och lyssnade verkligen när jag pratade och beskrev problemen och fördelarna med dom olika mediciner som jag prövade ut i flera års tid.
 
min nya läkare däremot verkade mest vilja bli av med mig så fort som möjligt, på mindre än tjugo minuter så hade han klargjort faktum och lösningar som skulle fixa allt..enligt han ... kände mig som en överkörd älgko eller nåt, alla hans ordinationer var saker som jag i hela mitt liv har haft stora problem med - olika rädslor, ångest,panikatacker, kroppsliga och känslomässiga problem som alla skulle behöva uthärdas/utlösas i dom olika rekommendationerna som han hade...är det så konstigt att jag kände mig som en piss i missisippi, ett namn på listan som behövde avklaras fortast möjligast där han enbart skummade igenom mitt liv med problematiken och bildade sig en totalt felaktig uppfattning som jag inte hann med att förklara för han bara körde på. ..behöver jag nämna att jag tillslut bröt ihop i värsta panikångestattacken med efterverkningar som varade i flera dagar.. var etremt länge sen jag kände mig så jäkla maktlös...
 
uscha säger jag bara!
 
kommer aldrig mer sätta min fot inne på hans kontor med dom citrongula fotöljerna, citron...-det passar verkligen in bra på han.....
 
och jaaaa, jag vet att jag låter bitter, men det är jag också! flera månaders planerande och förväntan/hoppfullhet bara mosades totalt...
 
det har tagit fram tills nu i helgen att återhämta mig och kunna börja tänka på nya alternativ...
 
såååå. jag har kommit fram till att flytta! så fort per behagar att betala dom utlovade pengarna till låsbytet så säger jag upp lägenheten och säljer allt i den (ja förutom minnesföremålen då) och flyttar så långt bort från tryggheten,slentrianen,skiten och hopplösheten som är det enda som finns här.
 
älvsbyn är fint på många sätt, men jag är inte gjord för den- jag behöver frihet och få tillbaka mitt positiva tänkande och slippa det misstänksamma , intriger,drama och skitsnacks-tänket som jag tyvärr både har anammat och utsatts för under dom fem år som jag har bott här.
 
Numera finns det ingen anledning för mig att stanna kvar längre, varför fortsätta existera i något som förtär en när det inte finns någon anledning till det längre, har fått inse att socionomdrömmen är körd, det gjorde alla sjukdomar, kriser och kaos som har varit dom senaste två åren- och extra mkt det allra senaste (gud vad jag hoppas att nästa år blir ett bättre år för det här har varit way too much!
 
inte undra på att kroppen la av,nu har jag verkligen fått förståelse för påståendet att man kan dö av hjärtesorg och kris-jag var faktiskt riktigt orolig där ett tag då jag inte ens orkade gå till toan nästan och alltid fick pausa i trapporna upp till lägenheten-det var vidrigt! nu är jag dock inte undernärd länge iaf, börjar nästan ha proportionerna av en michellingubbe istället! sååå.så fort jag har fått ordning på ekonomin och kan inhandla löpardojor och träningskläder så sa jag stoppa processen och återuppta löpträningen som jag verkligen saknar sjukt mkt atm.speciellt vinterjoggandet-det om något är harmoni! rensa tankarna och samtidigt njuta av tystnaden och mörkret <3
 
om jag inte sätter igång med det relativt snart så får jag börja gå runt naken, har näst intill inga plagg alls som passar längre, har fått äkta fjällströmshöfter nu..... vissa dagar vill ajg bara grina av ångesten, och ätandet har börjat bli ett problem igen varenda gång-invändig brottningsmatch varje gång...
 
 sååå, nu är frågan vars jag ska flytta? funderar faktiskt på jämtland! det området känner jag ju igen litegrann iaf, och har jag tur kanske morsan ch farsan kan låna ut sin sommarbostad tills jag hittar något eget. meeeen,vad ska jag sen göra? är väl det som är den stora frågan som ska redas ut på diverse möten imorgon- bollande med agneta och anders bla :)
 
hur som haver så har jag iom beslutet fått tillbaka lite jävlar anamma. !
 
vägrar kapitulera och bli en bitter gammal tant som driver alla på ålderdomshemmet till vansinne med sitt rabblande av allt som inte blev av, som skippades och sen ångrades när det var alldeles för sent...
 
jag har försummat mkt det senaste året, speciellt min familj som jag älskar så otroligt mkt  trots min frånvaro, jag har helt enkelt inte orkat se oron,besvikelsen,ångesten i deras ögon- dom har haft nog av sånt under dom 10? åren med självskadebeteende och nästan rutinartade besök på akuten och diverse självmordsförsök...
 
min frånvaro har säkert skadat en del, men jag tror ändå att jag valde det minst dåliga alternativet...
 
hoppas jag..
 
tids nog så faller allt på plats..
 
inser nu att jag håller på att skrivaen hel roman så jag får nog avrunda nu och fortsätta nån annan dag/kväll då jag har ork och motivation till att berätta allt...
 
jag trodde mitt hjärta var förstört efter sebastian och pers härjningar med det och sönderslitande av allt vad tillit till män heter men nu börjar jag sakta men säkert känna att det läker, att jag kan börja se positivt på omgivningen igen och människorna, istället för att paniskt undvika av rädsla för att förlora ännu mer av min själ-för att låta lite sådär lagomt dramatisk... :P
 
men nu säger jag iaf god natt, sov gott och dröm söta drömmar- händerna på täcket! ;)
 
kram världen!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kaffo

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela