Välkommen till min blogg

Först och främst ska jag bara säga att jag vet att jag ligger efter lite med att pricka av listan.skyller det på syrran,max och jens för ingenting är juh mitt eget fel! ;D nej men skämt åsido, jag har haft lite fullt upp med diverse.

men nu! : punkt nio, min tro.

Undra hur tusan jag ska förklara den, jag räknar mig väl egentligen som agnostiker, det känns som att det träffar bäst om jag ska föröka kategorisera in min tro som egentligen är rätt blandad. Jag kan inte säga att jag rent av tror på en kristen gud och jesus utan jag är juh lite så att det varken går att bevisa eller dementera hurvida gud finns, jag väljer dock att inte säga någon specifik religion eller så för min tro är juh faktiskt bara min tro.

Jag tror på vättar,troll,hustomtar,andar,skyddsänglar och en sorts högre makt som jag inte har någon benämning till. Jag tror att om man gör gott mot andra så får man bra tillbaka, lite karma ungefär osv.

Man kan väl konstatera att min tro är en jäkla vild blandning av dom flesta religioner som finns och jag lider inte av det utan det här är perfekt för mig.

jag ber inte böner utan jag slänger en tanke till världen typ och hoppas på att det ska balansera sig så att det blir något bra utav det hela.

orsak/verkan, att allt har en mening och att man ibland måste vänta ett tag för positiva resultat kör jag hårt på. tycker att i min värld så låter det logist och bra, vettigt på något sätt.

Jag är iaf grymt glad över att mamma och pappa aldrig har tvingat på oss något inom religion utan vi har pratat om det öppet, funderat,spekulerat och hittat något eget som jag håller kvar som sen gäller för just mig och kanske inte någon annan.

när jag var liten och sov hos mormor och morfar bad vi alltid :


för mig har det aldrig varit något religiöst riktigt i det utan mer en trygghetsgrej, en mysgrej som var rutin att göra där, den ger mig fortfarande en härlig känsla bara jag tänker på den.

Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle ha något att skriva om här men som av en slump så sattes just shania twain- you´re still the one igång på lugna favoriter som vi nöter idag och jag mindes direkt som taget ur en scen hur vi åkte bil med mamma och pappa för massor med år sedan och pappa nötte hon i evigheter, tror vi var påväg hem från ammarnäs eller sorsele, fick som någon sorts mysig känsla i kroppen när jag hörde låten, återigen, lite trygghet och mys ungefär.

för övrigt så har jag gått ned 2,5 kilo så dieten verkar då fungera, och jag är fortfarande nikotinfri, dock har jag PMS som heter duga! blir nästan lite arg och irriterad på mig själv till och med :D

sen så har jag och jens suttit och beställt hem nästan alla julklapparna som vi hade kvar att handla. är dock några som vi måste handla i någon utav städerna nästa helg.

men men, städil kände jag att jag fick sug efter nu så nu har jag inte tid att skriva något mer.

Glömde bort att uppdatera igår men jag gjorde då inget utöver det vanliga, dock har jag varit skitnere sen middagen och är det fortfarande, känns tungt allt, och jag vet inte hur jag ska göra med något, men jag är iaf inne på tredje dagen som rökfri och dieten går då bra så jag får väl vara glad över det iaf :)

Hur som haver, min bästa vän Sanna aka Sannanas aka stockholmsmuppen är den härligaste människan jag vet, som står ut med alla mina knäppa sidor men som även vet vem jag är, hon vet nog precis alla sidor av mig på gott och ont, jag tror att nu krävs det ett shrek citat: "jag är en lök eftersom jag har flera lager, juh mer man skalar bort desto fler hittar man,eller något sådant. och sanna har sett alla bra och alla dåliga sidor hos mig och hon accepterar mig ändå, är väl det som är så underbart.hon har hjälpt mig igenom mkt, till och med när hon inte ha varit fysiskt närvarande, när man vet att hon finns där, bara ett samtal bort eller en tågresa, det gör mkt. att man vet att det alltid finns någon för en som inte smäller igen dörren om allt skulle knasa sig totalt. det är väl...ja, Trygghet! skulle jag tro.

Vi har haft mkt roligt tillsammans under åren, otaliga minnen av konversationer, flummande, ölande, kalles, kidnappningar ja, listan kan bli lång,Jag minns även när vi slogs och den gången när vi brottades så vi hamnade i vattnet och höll på att dränka varandra. jag kan helt enkelt inte göra annat än att skratta! :D hon är den roligaste och härligaste människan jag känner, hon kan alltid få mig glad och jag hoppas att jag har samma effekt på hon, dessutom så är hon är den blivande gudmodern till alla mina kommande barn och det känns som ett bra drag för hon ger mkt till sin omgivning, hon är stark, men inte övermänsklig, hon har etik, moral och självkänsla och framförallt så är hon sig själv. det finns ingen som hon.så det här blir en sorts tribut till henne, vad vore livet utan sanna?!

Att hon har överlevt i stockholmsdjungeln än så länge säger väl allt, dock börjar jag bli lite orolig för hennes tankeverksamhet, den verkar lite förslöad :P

men men, hon kommer iaf hit nyår och då jävlar!

insåg en grej för några dagar sedan, och återigen i morse,Jag behöver inte känna mig behövd längre, det behovet har totalt försvunnit! shit vad härligt, jag måste inte lösa allas problem utan jag väljer själv om jag ens vill försöka hjälpa. det är inget måste längre, frihet! säger jag bara.

sen är sjätte uppgiften att skriva om min dag, men det får jag väl göra ikväll då så det blir en uppdatering senare:D

Kärlek för mig är svårt att förklara, vilket det nog är för många. sen finns det juh olika sorters kärlek också, verkligen för djupt ämne för att klara av idag med min huvudvärk, men iofs, kärlek behöver nog inte ens förklaras, det bara är.

idag har jag inte så mkt jag måste göra, ska på praktiken, sen till Iris och ha CRA och sedan ska jag bara fixa middagen, vad jag vet iaf. btw. tror jag har hittat ett soft recept på kasslergratäng, med vitmögelost! :D mumma!

Annars så kan jag konstatera att jag är inne i en period då jag sover jävligt dåligt, den senaste veckan har jag bara fått sova en tredjedel av det jag har gjort senaste månaderna så min hjärna är totalt slut och kroppen likadant.

Jens fick till och med upplysa mig om hur sången man sjunger när någon fyller år går. jag hade grubblat på den i två dagar men inte lyckats komma ihåg hur den gick utan fick bara fram låten stilla natt när jag försökte. aningen skumt, tror min hjärna verkligen lider av min sömnbrist, för övrigt så har jag börjat med en halvseriös diet, insåg att mina kläder har börjat bli lite tighta så jag trodde jag hade gått upp typ tio kilo fast när jag ställde mig på vågen så var det bara ett och ett halv kilo som jag har gått upp sen i somras, så antingen har mina kläder krympt eller så visar vågen fel men jag har hela tiden använt den där så jag vete tusan.

Mina föräldrar är på ett sätt mina idoler, när jag var liten var jag alltid stolt över dom, men inte alltid glad eller nöjd med hur dom var men jag tror nog att det är så för alla barn. Numera när jag är vuxen så kan jag se tillbaka på dom åren när jag bodde hemma med ett helt annat synsätt, nu vet jag att allt dom gjorde inte var pga det jag trodde utan allting är lättare att förstå nu. Kärlek är nyckelordet.

Mamma och pappa har alltid funnits för mig, oavsett vad, det enda dom i grund och botten hela tiden har haft i tankarna har varit omtanke och kärlek. det är bara synd att jag inte kunde inse det tidigare.

som jag alltid brukar tänka numera,.allting händer av en anledning och i slutändan brukar det bli något bra av det, ibland tar det bara ett tag.

Vilket fall som, mina föräldrar har gett mig en oslagbar uppfostran, dom är starka människor, både fysiskt och mentalt, dom har kämpat sig igenom många motgångar och vunnit mkt på att göra det. Är nog från dom jag har fått min kämparglöd som jag har, att kämpa för det jag tror på, vill, anser eller vad man nu ska säga.

Dom har lärt mig om ansvar, medmänsklighet, kärlek,framtidstro och ett antal fler saker som är prislösa kunskaper i livet, mkt från min uppväxt kan jag omsätta i praktiken numera, tack vare mamma och pappa så ser jag världen på mitt sätt, jag är självständig och klarar av att göra det mesta, När jag var yngre tyckte jag att alla sysslor, måsten och sådant var onödigt och att dom bara "befallde" oss att göra grejerna för att jävlas, men nu vet jag att det inte är så, jag kan överleva någon natt ute i minusgrader om det skulle behövas, jag har kunskap om hur man utför alla sysslor i ett hem, så som att tvätta,laga mat, diska och städa, jag kan orientera i en skog utan större problem, göra upp eld,hugga ved,har kunskap om gamla tekniker, släkt, skogsvård, respekt för naturen,djur osv. ja alltså listan kan göras väldigt lång.

Det jag dock tycker är viktigast är att dom har gjort mig självständig! dom har gett mig etik och moral och framförallt kunskap om det mesta här i världen. I några år insåg jag aldrig det, jag var nere i något som antagligen var meningen, som har lett till att jag nu sitter och skriver det här och har fått förståelse. Jag var väldigt lost i några år, då jag inte insåg vilken kraft jag egentligen har, att jag har kunskap,vilja och rätt att må bra. Min familj har hjälpt mig väldigt mkt genom hela livet. det har inte alltid varit perfekt, men det är just därför jag är visare nu än vad jag skulle ha varit med en "perfekt" uppväxt, genom att gå igenom motgångar,problem osv så lär man sig alltid något som man har nytta av senare i livet. att lära sig är det viktigaste som finns nästan.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva förutom att jag älskar mina föräldrar över allt annat, det dom har gett mig är prislöst och jag kommer alltid att vara tacksam för det, och det bästa med allt är att jag numera vet att även dom älskar mig. det tar bara ett tag för mig ibland att inse vissa grejer.

undra hur intressant det ens är att veta vad jag har käkat idag :P vilket fall som helst, jag glömde totalt av att fota både frukosten och lunchen, men frukosten bestod iaf av havregrynsgröt,ett ägg på hårdbröd och mjölk. Till lunch käkade vi rester från middagen igår vilket var krämig potatisgratäng med stekt fläskfilé och världens godaste råkostsallad som jag numera är totalt beroende av :P till middag hade jens bestämt att det skulle bli palt, hans föräldrar kom hit och käkade och jens var den som gjorde palten, mkt gott måste jag säga :P för övrigt så tycker jag att vi har en rätt fin julgran, också har vi shoppat en "vuxen"- blomma, vi är numera stolta ägare av en orchidé som jag blev totalt förälskad i, från och med nu ska jag börja shoppa många fina orchidéer . aja. jag laddar upp lite bilder iaf, lyckades inte fota middag heller föränn den var avslutad så paltbilden är det som blev kvar när alla hade ätit :P

för övrigt så har det bara varit soft idag, har sett ett mirakel i new york också en julsaga, den nya versionen som faktiskt var aningen obehaglig.

nu är det iaf grönsaksstavar och dip som gäller :P

första punkten på listan, presentera mig själv.

När folk frågar mig "vem är du då?" så tycker jag alltid att det är lika svårt att svara på, för vem är jag? jag är karolina/karro/kaffo/humlan/teskedsgumman. beroende på vem man frågar så har dom namnen olika betydelser, både för mig och dom.

Karolina : Är mitt "officiella" namn, det är namnet som är förknippat med ansvar, ödmjukhet, vuxenhet men även osäkerhet. Det är namnet alla kontaktpersoner har använt, lärare,jobbcoach,psykolog, CRA-människa osv osv. När det namnet används så är det i den bemärkelsen av att jag är vuxen,dom som tilltalar mig är det och med vuxenhet följer mkt ansvar/skyldigheter/rättigheter. Det är extremt vuxet för mig. När jag presenterar mig som det följer automatiskt ett vänligt leende och en röst som är mjukare, vänligare och lite mer försynt.

Karro: Är mitt mer familjära namn, dom som är uppväxt med mig använder det, med det följer en gnutta av gamla,barnsliga,trygga men ändå ledsna och osäkra jag. På senare år har det på något sätt börjat representera hur jag var,inte den jag är. Iaf i mitt huvud.

Kaffo: Är mitt "utvecklingsnamn", den lite mer öppna, flummiga, halvgalna jag, den som tar plats, men med ett leende och glädje, som skrattar och är relativt självsäker.

Humlan[surrhumlan]: Är det nyaste jag har fått, och det förknippar jag med trygghet, självsäkerhet och glädje, en oräddhet som inte har funnits förut, utan självsäkerhet med en stor del självkänsla som gör att jag vågar att vara mer öppen, surra, berätta, om mig, den verkliga jag, om världen, om funderationer, om rädslor(som automatiskt blir minimala när dom dras fram i ljuset) som vågar ge, men även ta, som har glädje att dela med mig av,inte bara sorg. Som är godhjärtad och hjälpsam, men utan att dränka mig själv, som har moral/etik/"standard" och som kan stå för dom, Jag ger utan förbehåll förutom att jag kräver att dom jag väljer att omge mig med visar samma respekt tillbaka, missbrukar någon mig så låter jag det inte bero längre, jag är vänlig, men bestämd.

Teskedsgumman: Är en del av mig som jag hela tiden försöker ta mig längre och längre ifrån, det namnet förknippar jag bara med sorg,desperation,självdestruktivitet och hopplöshet, en mörk del,en avgrund i mig som jag var djupt nere i.En nedåtgående spiral som jag aldrig trodde skulle ta slut. Namnet fick jag medans jag var som djupast nere i mitt missbruk, jag tog hela tiden doser som var lika mkt som det ryms i ett teskedsmått, det var fruktansvärt och jag skriver och tänker på det här med stor sorg, men även glädje, att jag tog mig upp och på något sätt insåg att det fanns något annat, att jag ville något annat än att fortsätta på den vägen.

Jag tycker dom här beskrivningarna träffar rätt bra, på vem jag har varit, vem jag är och vem jag hoppas att jag i slutändan blir. Jag kommer fortsätta att utvecklas, vilket är en nödvändighet, vissa delar av mig kommer jag säkert att sluta använda,eller känna, förvandla dom till något annat. Det är juh en del av livet, som jag med spänninga forsätter att leva ett bra tag till.

Sen för övrigt så kan jag väl slänga in min " snabbfakta" om ni vill ha lite mer lättsam läsning ;D

*jag lagar bättre mat på vedeldad spis än elspis.
*jag blir inte lätt arg men blir jag det så smäller det.
*Skrattar för mkt och kommer att bli 200 år gammal
*hatar att städa men gör det ändå
*Lyssnar fruktansvärt mkt på bandit rock ♪♫
*är alldeles för impulsiv vissa gånger
*far gärna hem till föräldrarna i skogen men tycker att 4 gånger per år är lagomt
*dricker öl och vatten
*älskar att leta reda på totalt onödig fakta och trakassera polarna med det.
*kan göra upp en eld men suger på att sätta upp avancerade tält.
*jag är inte kort utan bara lite mindre lång
*jag har blivit sårad,älskad och hatad men jag överlevde det också
*gick hotell och restaurang så jag vet hur en gryta ser ut men funderar fortfarande över stekspaden
*jag ser hellre skräck och action än romantiska filmer och drama.

Också kan jag juh meddela att jag inom en snar framtid kanske har jobb som biblioteksassisten, fast det återstår att se vad auktoritetsmänniskorna på kommunen säger om det.

snor den här från mina kära vän evelinas blogg, tydligen är det något som är på "mode" i bloggvärlden nu, hon tänkte använda den i 30 dagar för att hon är så kass på att uppdatera sin blogg, vilket jag också är. so here we go!

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Dagens måste.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min axelväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – familjen
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – nutid istället för framtid.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – filosofisk utläggning.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Satt och klickade mig runt på lite olika sidor nu på morgonen [vaknade okristligt tidigt klockan fem] och började av någon anledning grubbla över hur lätt det är att säga ja, när man egentligen vill säga nej. Att av någon anledning inte säga det som känns riktigt och bäst för att man helt enkelt av någon anledning inte tycker det är värt att tjafsa om[ inse vad skumt "inte värt att tjafsa om" låter i det här sammanhanget] är väl det som man anser och värderar som man egentligen ska tycka är värt att diskutera? aja. en liten filosofisk utvikning får man väl ha den här tiden kanske, men men.hur som haver. Är ett tag sen jag skrev något här nu, som vanligt har det hunnit hända en del.

Numera bor Vi i en trea i centrala Älvsbyn, fast iofs. vars man än bor här räknas väl som centralt....Men! jag verkligen,verkligen älskar den här lägenheten, det känns som om man för första gången sen jag flyttade hemifrån[för åtta år sen] äntligen har fått sig ett riktigt hem, som jag trivs och nynnar i medans jag bakar,lagar mat och till och med städar. Jag har börjat praktisera på gymnasieskolans bibliotek där jag trivs skitbra med biblotikarien som uppfyller alla mina tankar om hur sådana ska vara. En gång i veckan går jag på CRA med Iris som är guld värd och ett stort stöd, verkar som jag till och med ska få mig en mentor/stödperson tack vare hon, någon som jag kan fara och hitta på en massa saker med på min fritid. För övrigt så har jag även en jobbcoach på framtid i norr som är en riktigt rolig kvinna! hur härlig som helst och verkligen en klippa.

Nu är jag även uppskriven på väntelistan till gastric bypass, så som det ser ut nu så ska jag få göra operationen hösten 2011! fick remiss för några månader sen och nu har jag avverkat informationsmötet, kommer bli en tuff omställning när operationen väl är gjord men det är värt det. man måste som inse när det är dags att kapitulera och inse att man aldrig kommer att lyckas hålla sig nere på nomalvikt någon längre tid utan hjälp av preparat så då är det bara att göra operationen nu när jag väl har fått möjlighet och sen förhoppningsvis efter den slippa tänka så mkt på sin egen kropp dagligen [och ibland även nattligt,eller vad man nu ska säga] och kanske kunna uppfylla skallen med mer vettiga tankar än hur mkt fläsket syns i en viss tröja.

Btw. min bror är duktig! och min syster också, ibland undrar jag hur dom gör, men dom verkar få livet att fungera iaf och jag är stolt över dom, över hela min familj faktiskt. Mamma och Pappa är inte så dumma som man kan tro ibland ;D är skönt att man har insett att man faktiskt är vuxen och jag är glad över att mamma och pappa inte är sådana där jobbiga föräldrar som vägrar släppa taget , fast ibland vill jag faktiskt bara vara den där tioåringen som inte kunde somna utan en kram från mamma. [det kommer nog alltid att återkomma då och då i livet]

men men. nu ska jag gå och diska i brist på annat, sen nöta tradera i jakt på spel till vårat gästrum/musikrum/spelrum. [jo,numera är jag en stolt ägare av en gitarr,med fodral till och med. men jag har ingen aning om hur man spelar på den]

bye iaf.

har en riktig nostalgi morgon idag, lyssnar på musik och minns en massa, hittade åt en låt som nöttes mkt förut, den om någon väcker minnen till tusen. sen så fick jag även en härlig komplimang av min kära kusin matilda i morse, tydligen ser det ut som jag har gått ner i vikt på min nya presentationsbild så jag måste juh lägga upp den här då :P

"jag tänker tillbaks på livets ljuva dar när jag hade kul medans andra sökte svar, när vi var tillsammans levde för varann, gänget, du och jag friheten vi vann, alla runt omkring oss skrattade och log, prata bakom ryggen fast dom inget förstod, inget kunde störa oss men allting har sitt pris, när gänget föll i bitar föll ett paradis"


Saknar verkligen Niklas idag, antar att man måste ha sådana dagar också.

har jag något att skriva om :D har fått en massa samtal idag, har äntligen blivit beviljad återfallspreventionen här i älvsbyn! så nu har jag mailat han som jag ska träffa regelbundet gällande det för han ville ha kontakt med mig nu så får vi göra upp en planering, sen känner jag mig lite stressad att få en sysselsättning snart så om jag inte får börja som snickarlärling direkt nu när jag får igenom adressändringen hit så tror jag att jag ska söka på ett av dagisen här och köra igång med praktik redan nu under sommaren:D snickarlärlingsplatsen kommer juh alltid finnas kvar, dessutom så har jag insett efter att ha snackat med både familj och vänner angående min höjdrädsla så borde jag nog övervinna den innan jag ger mig in på lärlingplatsen :D sen så är juh det bästa att läkaren från vårdcentralen ringde idag, på fredag har jag tid hos han för undersökning och diskuterande om vad jag kan bli erbjuden för nå hjälp/alternativ angående ytterligare viktnedgång och att få all överskottshud bort opererad. så jag är grymt försväntansfull men det verkar aningen krångligt allt enligt vad han berättade men jag förlorar juh inget på att dyka upp där åtminstone och sen får man se vad hans utvärdering blir :D men men.karro är riktigt glad just nu och nu kan jag inte skriva mer här.ska snart iväg och vara barnvakt åt anselm tills jens slutar jobba, då får han ta över blöjbytena :P hoppas alla mår bra iaf. kram

sitter uppe nu och försöker att fördriva tiden,i vanlig ordning så har jag inte lyckats somna än, tufft utan sömntabletter men det fungerar juh iaf,får massor av tid till att fundera och planera på nätterna medans jens sover:D

hur som haver sticker till mamma och pappa imorgon kväll, mellanlandar där ett dygn och sen drar vi till jämtland! ser fram emot det som fan fast det ser ut att bli regn hela veckan men jag har kommit på en lösning, yatzy,kortspel också då såklart tvn för att få lite variation.så vi bör överleva :D

för övrigt så längtar jag som fan tills jag får göra adressändringen,ska bli skönt så man får i ordning lite av all byråkrati tjafs,känns juh aningen dumt att vara skriven på ett ställe där jag spenderar i princip 0% av min tid.

men men, knäppte en ny bild tidigare idag, ser fan aningen blek ut men det blir de juh ändring på snart förhoppningsvis,sommaren närmar sig juh med stormsteg.

men nu är telefonen rensad iaf på bilder så jag kan fota riktigt mkt medans jag är i jämtland :D

aja,ska väl överge datorn ett tag nu iaf och läsa nån timma istället.

har suttit och läst en artikel i piteåtidningen gällande politiken nu, och förlusten med en röd/grön regering, vilket som huvudsak näms vara nedläggning av k4 och f21 och bensinprishöjning,för mig handlar juh lite om prioriteringar, dom senaste årens förändringar har i det stora hela för majoriteten av befolkningen inte blivit bra eller på något sätt optimalt, det går inte att komma ifrån hur mkt man än försöker dölja det faktumet via att dra fram alla sk " negativa" förändringar det kommer att bli om en rödgrön regering gäller från och med hösten.Om man ska se krasst på det så har sverige ingen riktig användning för ett försvar, förutom om man ser på hjälpinsatserna och sen "äran" med att ha relativt breda och viktiga kunskaper/specialiteter.

Jag är uppväxt med försvaret och har hört dom flesta åsikterna och funderingarna runt försvarspolitiken i Arvidsjaur.Min far är en av dom som är sk oumbärliga, som har spenderat hela sitt liv i försvaret, som har otaliga utbildningar och erfarenheter och även en specialitetsinriktning som han är en av dom få som har orkat skaffa/haft möjlighet att förärva genom många,många år i ständig utbildning/vidareförande/uppoffrande och faktiskt tur,men framförallt intresse och diverse utväxlingar,(ni fattar vad jag menar)den expertisen han har behövs fortfarande för att dom ska kunna fortsätta att utbilda vissa länder inom olika områden och på det sättet göra chansen för en eventuell världsfred via olika metoder och kunskaper som inte inbegriper en ren slakt utan mer chansen att minimera skadorna osv och det tycker jag ska finnas kvar, och speciellt möjligheten att dom ska kunna föra vidare sina kunskaper till några få i sverige som kan ta efter utbildningen till länder osv när dom äldre dör, men det krävs inte flera tusen värnpliktiga som bara ska göra en obligatorisk utbildning i några år helt enkelt för att det bara är så, många går igenom utbildningen och tittar aldrig tillbaka på den, dom spenderar inte något av sitt resterande liv inom försvaret på något sätt och för mig känns det som ett riktigt slöseri då, varför bekosta en utbildning som ingen använder sedan, lägg hälften av pengarna på en fjärdedel av dom och endast dom som verkligen vill och tänker fortsätta sen och ge dom en riktigt bra utbildning, som sverige kan tjäna på via utbyten av utbildningar med andra länder osv, men slösa inte flera hundratals tusen på värnpliktiga som ska gå överlevnad,/flera dagsmarscher/tältande/låtsaskrig osv för att sedan hamna på ett kontor resten av sitt liv, sluta tänka att dom är bra att ha utifall att sverige skulle hamna i krig,eller råka ut för någon form av katastrof, inse att med det vi har nu skulle vi ändå vara chanslösa om det hände så varför slänga pengar i sjön?  Jag vet dom positiva grejerna med att ha kvar dom spillrorna av det ursprungliga försvaret som vi för nuvarande har, men är det värt att kämpa för att behålla det på bekostnad av min mormor/farmor/farfar/morfar? deras vård,chans till några drägliga sista år utan ett beroende av soc,deras rätt efter alla år att ha lite möjligheter och någon form av vardaglig lyx, och är det värt att ens barn ska få sämre hjälp/kunskaper/möjligheter och chans till en uppväxt med allt vad det innebär utan att måsta bombarderas i tidig ålder med att det är skillnader mellan barn och barn, beroende på vilken skola tillslut barnens föräldrar har råd att sätta dom i. Eller att om man bor i fel del i landet så ska man få sämre förutsättningar.Eller om barnet har speciella behov, ska det inte få den hjälp den behöver? för mig känns inte det rätt, då känns det som att utvecklingen har gått bakåt, tillslut har man återigen folk i vuxen ålder som kanske inte kan läsa eller skriva, man har äldre som blir inlagda,avtagna sin frihet och instiutionerade för att man inte har resurser att hjälpa dom med tex hemtjänst eller liknande för att dom kanske ska få avsluta sitt liv i sitt hem. dom får istället spendera sina sista år utan privatliv,liggandes i en sal med massor av rumskamrater för att ingen har pengar/tid/utbildning för att ställa upp för dom.

Sen samma sak det här med att bensinpriset höjs med 49 öre, för en norrlänning som kanske är beroende av bensin för att ta sig till och från jobbet så känns det i plånboken, men då kommer man tillbaka till prioriteringar, det kanske är värt det? det finns alltid billigare färdalternativ,sen har man rätt till avdrag och ersättningar på vissa jobbrelaterade resor. och om man har 10 mil enkel väg till jobbet så kanske man ska fundera på att flytta? sen fungerar busstiderna rätt okej så dom flesta kan åka buss, dom enda jobben man verkligen är beroende av egen tillgång till bil på är juh bla hemtjänsten,som ändå inte kommer att finnas kvar så många år till om högern får sitta kvar

Jag tycker det är jäkligt bra av vänsterblocket att åtminstone vara ärliga om hur det ligger till nu, sverige har hamnat i något väldigt avgörande nu för våran utveckling, som kommer att avgöra om vi tillslut kommer att bli ett U-land, amerikansk kopia eller ett optimalt och bra land där alla behandlas lika och som kan användas som en mall för andra länder. allt beroende på valet i år. Vi har redan sett vars det har barkat dom senaste åren. utan att gå in på detaljer, tycker en sund människa att kvaliten på sverige,styret,möjligheterna osv verkligen har blivit bättre dom senaste åren om man ser på det stora hela? Jag säger iaf nej. Det barkar stadigt utför anser jag, frågan är bara om man kan vara nog så osjälvisk att inse det, kan man överge sin egen lyxkonsumtion/liv för att göra det bättre för andra, på bekostnad av att du måste leva på tillgångar som en "svensson" människa har, istället för att vara herre på täppan och köra dina lyxavdrag och diverse och titta ner på majoriteten av befolkningen, dina grannar, kanske till och med din släkt.kan du känna att det är värt den uppoffringen? eller vill du leva ett liv i lyx på en guldplatå alldeles ensam medans resten av befolkningen lider och kämpar för en idealism som du övergav när du valde att sätta dig där uppe.?

jag säger inte att allt det jag har skrivit nu täcker alla områden eller representerar alla människor, det representerar mig, och folk närmast mig som har velat diskutera,fundera och ifrågasätta.

för mig är valet självklart, som mitt politiska motto alltid har varit, jag röstar inte för något( för inget alternativ är någonsin så optimalt) utan jag röstar alltid mot.

jag vet vad jag inte vill ha, jag vill inte ha högerblocket i fyra år till så därför röstar jag på det som för mig uppfattas som det minst dåliga alternativet vilket uppenbart då är vänsterblocket, så länge vänsterblocket vinner så skiter jag fullständigt sen i exakt vilket parti av vänsterblocket som får majoriteten av rösterna, så länge jag slipper högern.

orkar inte skriva så mkt idag utan jag tillägnar detta inlägg till lite bilder, sa juh upp min lägenhet igår såd et blir lite bilder därifrån också lite annat <3

imorgon gäller det,blir nog största klivet i mitt liv på några år och jag hoppas verkligen att allt går som det är tänkt.Har dock tänkt rätt mkt på rädsla senaste dagarna. hur lätt det är att inte våga och satsa på det som är bra för en utan hellre stanna kvar i en trygghet och situation som man egentligen inte gillar/är nöjd med men ändå håller fast hårt i för att man är så van.eller hur man nu ska förklara det hela.vilket fall som. beslutet är rätt och jag vill det verkligen men jag är ändå ruskigt rädd.ger mig ut på nya områden och börjar redan känna mig lite lost.dock kan jag inte låta rädsla hindra mig längre. Det är juh min rädsla för allt som har gjort att jag har levt det livet jag har levt i många år.

Jag är rädd för att inte vara bäst på allt, jag är fruktansvärt rädd för att misslyckas,jag är rädd för att skämma ut mig, jag är rädd för att inte duga, jag är helt enkelt rädd för allt, framförallt att leva.

Jag har pundat på mina rädslor i så många år, aldrig vågat göra något för att förändra mitt liv eftersom jag inte har vågat. Jag har till och med varit rädd för att må bra. Och min logik har på något sätt fungerat som så att om jag alltid är den som ingen förväntar sig ska lyckas, om jag alltid är missbrukaren Karro, så finns det ingen risk att jag någonsin gör någon besviken. Har jag aldrig försökt så kan jag inte misslyckas, utan lever jag som jag har gjort dom senaste åren så kanske ingen är stolt över mig. men det är inte heller så att jag har byggt upp förhoppningar hos folk och sedan svikit dom. Allt handlar om rädsla, jag har levt i/på rädsla i så många år nu.

Rädsla att ändra vanor, rädsla att försöka, rädsla att bryta med vänner/bostad/till och med kontaktpersoner. Rädsla att över huvud taget ändra något med mig själv eller i min omgivning.
Men i höstas så tog jag nog det största beslutet någonsin i rätt riktning för att bli av med min rädsla. Mest för att jag kände att jag inte hade något val, jag hade nog inte kunnat besluta mig för det om inte allt hade blivit som det blev. Men det var det beslutet som startade allt som har pågått nu i flera månader. Under tiden jag var på avstampet var jag konstant rädd, rädd för att känna känslor igen, rädd för att tänka, rädd för att vara social utan någon form av drog, rädd för att göra aktiviteter. och framförallt, rädd för att någon skulle få reda på hur rädd jag var för allt. Det blev som en ond cirkel som bröt ner mig, tills jag tillslut vågade berätta det för min kontaktperson, då släppte genast lite av det, hon hjälpte mig att utmana mig själv, göra grejer fast jag egentligen bara ville springa iväg och gömma mig/berusa mig/glömma och förtränga.

Jag lärde mig att så länge jag inte lärde mig att prata om mina rädslor, ta fram dom i ljuset och utmana dom. så kommer dom alltid att kontrollera mitt liv, jag kommer aldrig att slippa mitt missbruk eftersom det är på rädslan jag pundar.Tillslut är rädsla allt, och jag försökte panikslaget att skaffa någon sorts kontroll över den i mitt missbruk.
Om jag pundade så flöt all "världslig" rädsla bort, jag var inte rädd för att skämma ut mig eller misslyckas. Fast det gjorde också så att jag inte kände något överhuvud taget, jag blev pundar karro, känslokall, obrydd och elak. Nu tycker jag inte att det är ett bra alternativ, men då tyckte jag det. att hellre kände jag inget alls,än att ständigt känna rädsla,ångest och misströstan.

Nu har jag lärt mig att hela tiden utmana mig själv, inte låta rädslan ta kontroll över mig igen för då faller jag tillbaka lika fort. Men ändå som jag har fått märka den här veckan, så har det smygit sig på mig utan att jag har märkt det. Små grejer som jag har skjutit upp av rädsla, fast som jag har trott att jag har skjutit upp av smarthet och tanken att jag inte ska rusa in i något utan att vara säker, läs formuleringen jag använde igen. "tanken att jag inte ska rusa in i något utan att vara säker" för mig lät det vettigt och logiskt, förnuftigt rent av. Men det krävdes att en person nära mig påpekade att det bara är en annan formulering för samma sak, att jag skjuter upp det av rädsla för att jag skulle förstå hur nära jag återigen är på väg att hamna i samma tänkande som innan. Jag måste vara uppmärksam på dom små sakerna. jag har inte råd att riskera att hamna där jag var igen. för jag vet. Lyckas jag inte nu, faller jag tillbaka i samma gamla mönster så kommer jag aldrig att lyckas ta mig upp igen, jag kommer aldrig att hitta styrkan till att försöka en gång till. Det är nu eller aldrig som gäller och oavsett hur rädd jag är just nu så ska jag satsa på det här,jag ska göra det jag vill fast jag är rädd för hur det kommer att gå, för gör jag inte det nu så kan jag lika gärna sticka till piteå, sätta nålen i armen och aldrig mer tillåta mig att känna något fram tills den dag jag dör.

Jag är rädd för allt som kommer att förändras nu, men jag tror, att när jag väl har tagit det här klivet. så kommer jag nog aldrig att ångra det.Hur det än går så kommer jag känna att jag har gjort det jag ville fast jag var rädd, jag vågade att leva, att ta risker och satsa på det mitt hjärta säger åt mig är rätt. och iom att jag följer det jag verkligen vill, så kan jag egentligen aldrig misslyckas för huvudsaken är att jag vågade.

Hade mötet igår, gick riktigt bra. slapp iaf att inger från strömgården var med. istället var det bara jag,elisabeth och ann-sofie. Blev iaf bestämt att Elisabeth ska snacka med soc igen här i Älvsbyn om att få köpa in en plats åt mig på återfallspreventionen som dom har eftersom dom inte har det i piteå. blir tredje försöket för oss. Om jag inte lyckas få återfallspreventionen där så är väl snacket att jag kanske måste in på öberga då under sommaren. efter som jag nästan har tagit mig igenom mitt första år som drogfri så är det sommaren dom är orolig över nu. eftersom dom har semester och grejer så känner dom inte att dom enbart är nog så bra stöd.iofs måste jag juh säga att jag själv är lite orolig inför sommaren. sista säsongen som jag var aktiv pundare som jag måste ta mig igenom.

Jag är dock aningen glad att Jens stöttar mig, han vet precis vad det handlar om,vad jag känner,tänker osv och han kan ge realistiska och raka svar och åsikter, det är inte en massa daltande utan han säger hur det ligger till och vad som krävs för att jag ska ta mig igenom det här och förbli drogfri.

vilket fall som,får väl helt enkelt se vad det blir för något svar.

imorgon sticker jag iaf hem till falkbo. ska bli skönt att ha lite kvalitetstid med morsan, farsan är juh uppe i norr på nångon militärövning i två veckor och brorsan är och hjälper min farbror att flytta renarna så det kommer att bli aningen harmoniskt att vara hemma :D

Var för övrigt på shopping igår efter mötet.kom hem tio på kvällen. då hade jag,jens och hans mamma hunnit vara på rätt många affärer. var trevligt måste jag säga. sen var vi även i böle och hälsade på jens moster och hennes familj. fast hans moster var iofs inte hemma då så det blev att socialisera med en massa karlar istället :P

hur som haver. ser fram emot helgen av någon skum anledning, har inte planerat något speciellt eller så men den här helgen var så jäkla härlig så jag hoppas att nästa blir det också:D

Shit alltså,vaknade före fyra i morse, låg och såg på film tills jens behagade att vakna. då blev det lite mys, sen fara och handla flingor till frukosten. Efter vi hade käkat det så stack vi till hundberget här i älvsbyn för att klättra upp till toppen. kan säga att det gör jag inte om igen när det fortfarande ligger kvar snö. efter lite om och men så kom vi iaf upp till platån. var riktigt nice utsikt där måste jag säga. vi satt länge och tittade och surrade,jens berättade om en massa gamla minnen därifrån som han har med diverse folk som vi båda känner. var intressant att höra faktiskt. sen fick jag även en historialektion.inte illa det! kan dock säga att vägen ner gick aningen långsammare än vägen upp, tappade fotfästet hela tiden och trodde ärligt talat att jag skulle slå ihjäl mig, eller åtminstone bryta något.

efter det blev det affären, handla fiskpinnar som vi gjorde till lunch och efter det tog vi tag i mitt projekt för dagen. städa hela lägenheten igen. fattar inte att det blir smutsigt så fort,damm överallt och grejer, men vi har nu städat jäklat allt kan jag säga. har till och med torkat lister och skåp, kyl+ micro och grundligt städat toan(är fan aningen stolt) sen har man tvättat all tvätt också.

Är juh en grymt skön känsla att gå och lägga sig med allt rent och fräscht.

efter vi hade städat så stack vi till piteå en sväng för att hämta mina räkningar från lägenheten.nästan vid mig mötte vi en polisbil som vände och parkerade bredvid oss, jag gick in i lägenheten i tron om att dom bara ville snacka med jens, ha han att blåsa eller nåt.  men efter ett tag kommer jens in i lägenheten och säger attt dom vill prata med mig. Blev aningen förvånad men tydligen hade en av poliserna kännt igen mig. hon frågade om jag mindes hon osv också kollade hon mig djupt in i ögonen och frågade hur jag mådde:P hon verkade dock lite glad över att jag inte var drogpåverkad. frågade hur det var med mig,att hon hade tänkt mkt på mig och funderat. frågade även hur det var med mig efter allt med niklas.hon beklagade sig och frågade om jag var på väg att flytta ut ur lägenheten också ställde hon en massa andra frågor. tydligen kände dom där poliserna Jens från när han var aktiv men dom var glada att vi hade det bra tillsammans och att jens höll mig på rätt bana. Vilket fall som.det var ett jäkligt intressant möte. dock hann jag juh av gammal vana bli lite nervig och paranoid.

när vi väl kom tillbaka till Älvsbyn så blev det att hyra två filmer som vi har sett. en med robert gustavsson (skitbra som vanligt) också ninja assasin som jag ser lite då och då när jag har nog med ro för att sitta ner framför tvn ett tag, jens är dock duktig´och ligger och ser på den hela tiden. är av någon skum anledning aningen disträ ikväll :S tror det kan vara sug, håller iaf på att tvätta mattorna nu. efter det så är det duschen och sen sängen som gäller. kommer nog sova gott inatt. hoppas jag då .vilket fall som. jag är STOLT idag!

över både mig och Jens, fan vad duktiga vi har varit. och jag utmanar vem som helst att göra om våran bravad i snön :P

vilket fall som.ska vara social nu och har egentligen inget mer att skriva om så.

uppskatta utmaningar!

20-35 - Du mår toppen, du är lycklig!

hahaha jaja, sådana här tester är juh iaf bra tidsfördriv. skumma påståenden dock.
Btw, fick trevliga samtal igår, ska ha stormöte i Piteå på måndag, får se hur det går och vad som bestäms. jag hoppas att vi lyckas hitta nån lösning den här gången så jag kanske får mig något att göra på dagarna. För övrigt så blev det promenad igår och sen möte på kvällen. Var länge sen sist men det kändes fruktansvärt bra att vara där igen. lufta sina tankar och känslor, samt att träffa alla bekanta ansikten och uppdatera sig om deras mående och liv. Helt sjukt vad mkt en kram, ett leende och några vänliga ord kan göra. var ett riktigt bra möte kan jag konstatera, sen när jag kom hem så blev det massor med mys och surrande inför framtiden och mina tankar slutade rusa. riktigt sweet kan jag säga. Jens du är fan guld värd.